Steve Bannon var en gång chef för den högerextrema nyhetssajten Breitbart News, tillika mannen som, mot alla odds, baxar Donald Trump in i Vita huset. En kort tid var Bannon också chefsstrateg i Trumps stab och ideologen bakom några av hans mest reaktionära beslut; Muren mot Mexiko, inreseförbudet för muslimer och USA:s beslut att lämna klimatavtalet. Bannon sparkades ut ur Vita huset efter 6 månader och fick tillmälet ”Sloppy Steve” av den twittrande presidenten.
Om fenomenet Bannon har nu regissören Alison Klayman gjort dokumentären ”The Brink”, där inte mycket kan vara nytt för den som följt mängden artiklar och böcker som publicerats om honom. Alison Klayman följer Bannon likt ”flugan på väggen” året efter att han lämnat Vita huset. En plats utan glamour, så sammanfattar Bannon själv tiden i Vita huset.
Föga glamorös är även Bannon i ungkarlslyan på Capitol Hill i Washington DC. Vi möter en lättretlig, överviktig Bannon som passas upp av brorsonen Jean och ständigt verkar upptagen med innehållet i någon av sina mobiler. Apropå övervikten jämför Bannon sig självironiskt med ”Jabba the Hut i ”Stjärnornas krig”. Någon gång skymtar den slagfärdige och omvittnat karismatiske Bannon fram under den lätt plufsiga ytan.
Det glamorösa får en av Bannons aktuella finansiärer exil-kinesen Miles Kwok stå för, när han, på Bannons uppmaning, visar runt i lyxvåningen på Manhattan. Kwok behöver troligen Bannons hjälp att få asyl i USA. I Hong Kong hotas han av anklagelser om penningtvätt.
Bannon själv verkar besatt av att riva ner de eliter som styr världen. Den amerikanska eliten är i färd med att administrera USA:s undergång, säger han i dokumentären. Bannon tycks också väl bevandrad i nazismens historia, beundrar den effektiva designen och ingenjörskonsten bakom koncentrationslägret Birkenau och framhåller Leni Riefenstahls propagandaframgångar under nazi-tiden. Hat är en viktig mänsklig drivkraft, menar han.
Sedan Bannon lämnat Vita huset har han fiskat i Europas grumliga vatten tillsammans med framgångsrika politiker som Nigel Farage, Marine le Pen och Victor Orban. Han bistår högerextrema, nationalistiska och populistiska rörelser i Italien, Spanien, Belgien, Frankrike, Holland och Norden med råd och dåd om samordning. Bannon vill uppmuntra nationella krafter och så splittring inom EU. Siktet är inställt på EU-valet 2019.
Bland alla europeiska sammankomster i ”The Brink” finns också en middag med den tidigare SD-politikern Kent Ekeroth i London. Enligt tidningsuppgifter är Bannon en stor beundrare av SD:s förvandlingsnummer från icke rumsrent politiskt parti till något som många i Sverige nu är bekväma med.
Om dokumentären inte fullt lika ytligt hade skildrat Bannons skytteltrafik mellan USA och Europa hade ”The Brink” kunnat förmedla viktigt stoff om kontinentens svårfångade politiska strömningar. Nu tenderar alla hemma-hos reportage, hotellinteriörer, handskakningar och flygresor över Atlanten att skymma sikten för den europeiska häxbrygd av nationalism och anti-elitism som under namnet ”The Movement” kokas ihop med Bannon som passionerad kock.
Jag ger tre filmögon av fem för en angelägen dokumentär med sikten något skymd.
2019-04-11
