Recension: Bridget Jones’s Baby

Goda aktörer i underhållande och stundtals rolig komedi
eye3
Regi: Sharon Maguire
Manus: Helen Fieldning, Dan Mazer m.fl.
I rollerna: Renée Zellqeger, Gemma Jones, Jim Broadbent m.fl.
Genre: Komedi, romantik
Speltid: 122 min.
Ålder: från 7 år
Land: Storbritannien
Svensk biopremiär: 16 september 2016
Distributör: UIP

I den tredje filmen om Bridget Jones möter vi nu en 43 årig kvinna i karriären som saknar både barn och en man att dela sitt liv med. På jobbet får hon en ny hungrig chef som förpestar tillvaron för henne och hennes kollegor. Under en musikfestival gör hon motvilligt en vadslagning med sin vän om att hon ska ligga med den första man hon möter. Så blir det också när hon möter den charmerande dejtingmogulen Jack.

Den gamla kärleken Mr Darcy och Jones vägar korsas på en minnesstund för den bortgångne playboyen Daniel Cleaver. Han visar sig vara gift, men ändå uppstår en viss spänning och kemi när deras blickar möts i kyrkan. Kort därefter möts de igen, när de under hastiga omständligheter blir gudföräldrar till samma barn. De kan inte längre värja sig för den attraktion som blossar upp och de tillbringar natten tillsammans.

Några veckor senare för Bridget reda på att hon är gravid. Men vem är pappan? Genom sin välbekanta klumpighet lyckas hon röra till det för sig själv rejält! Bridgets smittande livsglädje är svår att värja sig mot och kanske är det på tiden att pusselbitarna faller på plats i hennes annars så kaotiska liv.

Filmen får betyget 3 filmögon, med motiveringen att det är en stundtals rolig och lättsam film. Goda skådespelar insatser av samtliga medverkande. Inte minst den sarkastiska barnmorskan med en hel del livserfarenhet spelas av den lysande Emma Thompsson. Hon står för den bästa rollprestationen i denna humoristiska, dråpliga och stundvis underhållande historia om Bridgets jakt efter den stora kärleken och fadern till sitt ofödda barn.
2016-09-10