Filmen ”Bleed for This” bygger på en verklig historia och handlar om boxaren Vinny Patienza (Miles Teller), en tvåfaldig världsmästare, i sin lätta viktklass, 1987 och i mellan vikt 1991. Han råkar senare ut för en svår bilolycka och bryter nacken. Prognosen är dyster. Han kommer inte att kunna gå igen och allt mindre att boxas. Men Vinny ger inte upp. Hans tränare Kevin Rooney (Aaron Eckhart) börjar hjälpa honom att komma på fötter igen. Målet är att kunna gå ännu en titelmatch. Mot alla odds gör Vinny comeback och vinner mot dåvarande världsmästare Roberto Durán och den prestationen hör till sporthistoriens kanske största bragd.
När boxningsfilmer kommer på tal, så går tanken gärna till Rock-filmerna 1976 – 1990 med Sylvester Stallone, som tre gånger nominerats till Oscar, eller till ”Million Dollar Baby” 2004, som tog hem fyra Oscars 2005, eller till ”The Challenger” 2015. Oftast handlar det om en underdog, som kämpar sig upp till prispallen. Det är lätt att hamn i klichéer här och ofta blir det så. Men ”Bleed for this” håller sig på jorden och vi följer Vinny Paz från det svåraste underläge till otrolig seger.
Miljön känns autentisk. I träningslokerna känner man lukten av svett, cigarettrök och läder. Hemma hos Vinny Paz bor hans mor Louise Pazienza (Katey Sagal), som har ett litet rum med altare och jungfru Maria och bilder på Vinny Paz på väggarna. Under matcherna växlar hon mellan altaret och radbandet och TV-rummet. Bullrige Pappa Angelo promotar son med pondus och tuff kärlek.
Castingen är perfekt. Miles Teller spelar övertygande och konstfärdigt Vinny Paz och ser fysiskt ut som en boxare och gör trovärdigt och bra ifrån sig i ringen, vad jag förstår. Hans tränare Kevin Rooney (Aaron Eckhart) är i verkligheten en nykter alkoholist, som en gång utbildade Mike Tyson och som senare lär har gett honom sparken. Eckhart gör sin Kevin utmärkt, också en underdog, som rest sig ur misslyckande och kommit igen. Vi älskar ju sånt.
“Bleed för This” är både som fiktion och som verklig historia en fängslande berättelse. Ben Youngers manus är mustigt och rått och känns rätt för sammanhanget. Han skickliga regi bekräftas av aktörernas utomordentliga agerande. Tempot är rätt, ingen tomgång. Musiken är kunnigt utvald och på passande plats och följer dramat utan att ta över.
Oavsett du gillar boxning eller inte, så kommer du att bli berörd av denna film, som får en extra bottenklang av den fantastiska biografin om Vinne Paz. Jag tror att Ben Younger i sin framställning visar respekt för den verkliga förebilden och förfaller inte till billiga effekter eller sentimentala inslag. Den sanna storyn rymmer redan dramat, passionen och energin och det har Ben Younger hållit sig till och lyft fram på ett mästerligt sätt.
Fem filmögon av fem möjliga.
2016-01-17
