Hedi (Majd Mastoura) är en tystlåten, ung man i Tunisien, som verkar likgiltig för det mesta. Han är resande säljare av bilmärket Peugeot. Heide låter sin auktoritära och kontrollerande mor Baya (Sabah Bouzouita) ordna sitt äktenskap med Khedija. På en affärsresa, en vecka före sitt bröllop, möter Heide en ung kvinna, Rym (Rum Ben Messaoud), som är aktivitetsledare för turister och dansar på ett hotell. De blir förälskade och Heidi vill lämna allt och följa Rym. Ahmed (Hakim Boumsaoudi) är Heidis äldre bror som är gift och bor i Paris, men har kommit hem för att delta i bröllopsceremonin.
Heidi håller sig undan från sin familj för att vara ifred med Rym. Men modern och Ahmed hittar honom på en badstrand en kväll med Rym. Det blir en stark uppgörelse och Heidi kastar för första gången ur sig anklagelser mot sin diktatoriska mor och hur han känt sig förtryckt av sin bror. Han lämnar dem och lovar Rym att följa med henne vart hon är åker i världen.
Mohamed Ben Attia långfilmsdebuterar med sin film Hedi, som belönades med ”First Feature Award” och gav ”Silver Berliner Bear” till Majd Mastoura för ”Best Actor” på Berlins filmfestival 2016
Filmen handlar ytligt sett om det universella temat ”a boy meets a girl”. Men lite djupare är det om att våga följa sin passion, vad det än kostar. Filmen visar en ung mans personliga kamp för frihet från de begränsningar han upplever finns i det tunisiska samhället. Hans kärlek till Rym blossar upp starkt, därför att hon representerar den både sexuella och kulturella friheten han känner sig sakna.
Kärleken gör det möjligt för honom att våga stå upp för sina känslor och ger modet att lämna de traditioner och värderingar som låst han vilja och känslor, mera än han själv vetat om. Filmen ställer också moraliska frågor, om Heidis ansvar mot familjen och deras sedvänjor, eller mot sig själv och sin rätt till eget liv och egen kärlek. Vilket man än väljer, så kan man såra någon, sig själv eller sina närmaste och den kulturform de lever i.
Heidi jagar inte efter att uppnå sina drömmar. Han är förtryckt, men inte varit medveten om att det finns ett annat sätt att leva. Han lider, men följer familjetraditionerna i brist på kraft eller alternativ. Så egentligen är Heidis dilemma också vår egen. Hur trogna vågar vi vara mot våra känslor och våra drömmar? Och har vi rätt att svika andra för att följa vår egen stjärna och våra djupa behov?
Det är viktiga frågor och filmen borde därför beröra mig, men den känns ändå långtråkig. Heidis tjuriga nonchalans mot sin trolovade, sin arbetschef och sin mor irriterar mig. Senare förstår jag att Heidi lider och ytterst handlar det om existentiella frågor, om liv och död, mening och leda. Hans ilska och hans tårar när han gör uppror mot modern och brodern känns äkta och befriande. Slutet överraskar ändå och är kanske den bästa delen av filmen. Den visar på mognad och ansvar och hur man kämpa för sin sak och får upprättelse genom att överge den för högre syften.
Majd Mastoura gör sin Heidi så rätt, med utveckling från trotsig tonårsattityd till en mogen mans beslut. Med återhållsamma uttryck skildrar han Heidis inre lidande och när passionen väller upp är det som en vild kalv på grönbete. Han håller ihop sin rollkaraktärs olika känslouttryck till en helhet förträffligt bra. Sabah Bouzouita spelar modern utmärkt och utstrålar både elegans och dominans utan överspel. Rum Ben Messaoud gör sin roll som Rym utmärkt till den självklara, levnadsglada ungflickscharm hos besitter.
Filmen är aldrig sentimental och filmmakaren brukar inga traditionella filmtrick för att beröra oss med sin berättelse. Temat och de frågor filmen Heide framställer är både angelägna och välgjort, men ändå hade jag, som sagt, lite tråkigt. Det är möjligt, att mina sinnen är bortskämda med actiontempo och starka upplevelser och att det tar tid att tagga ned och ta in mera finstämda, delikata och viktiga ämnen. Så ibland gör publiken fiasko, genom att inte vara närvarande och mottagliga för det som berättas, när nyanserna är finstilta i mjuka färger och lugna skeenden, även när de rymmer inre, starka dramer. Men filmen är en kärlekshistoria och om frigörelse från dominant familj och det är inte unikt. Vi har sett det många gånger förut i olika tappningar. Men denna känns äkta och okonstlad.
Filmen har tidigare recenserats den 4 november 2016 och då på Stockholms Filmfestival med filmtiteln ”Heidi”.
Så det blir tre starka filmögon igen av fem.
2017-01-17
