Regi: Darren Aronofsky
Speltid: 108 min.
Premiär: 4 mars 2011
Distributör: 20th Century Fox
Genre: Thriller, drama
Kvasipsykologiskt melodrama.
Nina (Natalie Portman) är solodansös på New York City Ballet Company. Hon bor med sin dominanta mamma, Erica (Barbara Hershey) som driver Nina hårt för att blir premiärdansös, något hon själv aldrig lyckats med som kårdansare. Deras relation är både kreativ och destruktiv. Nina är begåvad men överkänslig och utvecklar känslomässiga störningar av sin pressade livssituation. När prima ballerinan Beth (Winona Ryder) inte ska få dansa huvudrollerna Odette och Odile i Tjajkovskijs dansdrama Svansjön, ser Nina sitt livs chans.
Balettchefen Thomas (Vincent Cassel) ser Ninas kvalitéer som den vita svanen, men tvekar att välja henne även till den svarta svanen pga. Ninas känslomässiga låsningar. Han provocerar Nina sexuellt för att få fram den förföriska svanen Odiles onda natur. Nina besväras också av den nya dansösen Lily (Mila Kunis), som är en allvarlig konkurrent och som försöker motarbeta henne. Nina är besatt av sitt yrke, men i takt med sina framgångar, insjuknar hon mentalt, får hallucinationer och tror sig vara förföljd.
Premiärkvällen blir en succé för Nina i rollerna som Odette och Odile. Publiken ger henne stående ovationer. Men Nina har blivit psykotisk och kan inte längre skilja på dansrollen Odiles tragiska öde och sig själv, utan dör för egen hand i balettens slutscen.
Natalie Portman gör en fantastisk prestation i rollen som den begåvade, men förvirrade Nina och fick en Oscar för sin insats. Men hon övertygar inte som prima ballerina. Intrigen är också för skruvad för att kunna beröra på ett djupare plan. Skildringen av den hårda pressen på yrkesdansare och allt de måste offra för karriären är säkerligen rätt på flera sätt. Men filmen överdriver för att uppnå maximal spänning och tappar på vägen trovärdighet och blir i stället ett ytligt, krystat melodrama. Knepen med demoniska skepnader och musikskrällar tillhör skräckgenrens B-filmer och tar ibland ned filmen Black Swan till den nivån. Dramat drivs framåt och man vill veta hur det går. Men filmmakarnas försök att visualisera inre processer blir absurda och näst intill löjliga.
Filmen ges ett filmöga för Natalie Portmans inlevelse och starka prestation.
Jan-Eje Ferling
