Regi o manus: Agnieszka Lukasiak
Speltid: 130 min.
Genre: drama
Premiär: 29 april
Distributör: Sonet Film AB
Starkt drama om flyktingar i Sverige
Marta (Magdalena Poplawska) räddar sin 10-åriga dotter Ania (Kamila Nowysz) från barnprostitution i Vitryssland och flyr till en flyktinganläggning i norra Sverige. Där möter hon Ali (Simon Kassianides). De blir förälskade och vill bygga en framtid tillsammans, men båda får avslag av immigrationsverket. Ali flyr undan polisen och försöker hitta en lösning för sig, Marta och Ania. Men Marta klarar inte trycket, utan väljer att gifta sig med en gammal, svensk hallick för att få stanna i Sverige.
Det är omöjligt att inte bli starkt berörd av filmens, om än fiktiva, människoöden. Dramat är lite skruvat, men skildrar ändå en obarmhärtig verklighet, som vi trygga svenskar aldrig kommer i närheten av. Myndigheterna beskrivs som iskalla lakejer för ett omänskligt system. Flyktinganläggningen är ett fängelse med mörka, hotfulla gångar, där våldtäkt, smuggling och mental förvirring är vardagsmat. Det är smärtsamt att se hur utsatta, plågade människor tvingas till förnedring i väntan på besked om liv eller död.
Magdalena Poplawska gör ett gripande porträtt av den förtvivlade Marta, som kastas mellan hopp och desperation. Kärleksmötena med Ali är både vackra och våldsamma. Sexualiteten blir också ett försök att hålla psykisk kollaps stången. Det finns stunder man nästan inte orkar se mer. Man längtar som åskådare efter ett ljus i tunneln. Men inte ens Martas och Anias korstecken och böner på knä hjälper dem.
Filmens händelser och flyktingfall är förhoppningsvis hårddragna. Men om en enda person blir olycklig av myndigheternas beslut, så är det en för mycket och vi är alla delaktiga och skyldiga.
Trots alla starka känslor filmen väcker, så blir den aldrig sentimental. Flickan Anias självmordsförsök är lika sakligt skildrat som Martas insikt om att hon får sälja sin kropp för att rädda dotterns liv, i Sverige.
Fyra starka filmögon för fantastiska skådespelare, ett imponerande filmmanus med en osminkad berättelse om djupaste förtvivlan och för ett angeläget filmtema.
Jan-Eje Ferling
