Regi och manus: Karzan Kader
Filmkategori: Drama
Längd: 92 min.
Åldersgräns: 11 år Land: Sverige, Finland, Irak
Premiär: 20 november 2012
Distributör: Svensk Filmindustri
Imdb
Kader gestaltar sin pojkdröm med duktiga barnaktörer och en fantastisk story.
Två hemlösa, kurdiska bröder Zana 7 (Zamand Taha) och Dana 10 (Sarwar Fazil) får en glimt av Superman genom ett hål i väggen på den lokala biografen. De bestämmer sig för att resa till Amerika och leva med Stålmannen, som ska lösa deras problem. Bröderna saknar pengar och pass, men bestämmer sig ändå för att följa sin dröm.
Karzan Kader levde i exil i Sverige och gick på Dramatiska Institutet, där han gjorde kortfilmen Bekas som fick en s.k. student-Oscar. Nu har Kader gjort långfilmsversionen, som är bitvis självbiografisk, och som sålts till ett tjugotal länder.
Inspelningen i irakiska Kurdistan hade sina problem. Kadar fick regissera amatörer i de bärande rollerna, överbrygga kulturella skillnader och tampas med filmåsnor, som vägrade ta kommando.
Pojkarna för huvudrollerna hittade Kadar efter långt sökande. Yngsta killen Zamand sprang efter honom, ställde en massa frågor och ville vara med på bild. Kader insåg, att han hittat sin Zana. Efter att ha provfilmat tusentals barn fann han Sarwar, som blev perfekt för rollen som Dana. Pojkarna visade sig redan känna varandra.
Filmen är både underhållande och gripande. Många komiska situationer uppstår när pojkarna försöker både överleva och finansiera sin drömresa. De utsätter sig för livsfara som fripassagerare på lastbilar och i grussäckar i bakluckor.
Kader vill berätta sin filmhistoria och pojkarna fick lära sig replikerna och bli regisserade. Även om pojkarna är ytterst levande och charmiga, så känns både deras dialoger och agerande instruerade. Men berättelsen lever och dramat förs hela tiden framåt.
Filmfotot av Johan Holmqvist är utsökt. Miljöerna är mestadels autentiska och man känner dofterna, dammet och hettan. Välnavigerade statister väller ut och in och birollerna känns äkta. Folk ser ut att spela sig själva. Men stämningen är spänd och det är nära till smockan. Barn får sina örfilar allt som oftast.
Filmen får fyra filmögon för sin fantastiska berättelse, för sina trevliga och duktiga huvudrollsinnehavare och för den kreativa pulsen, som Kader förmedlar med sin film.
2012-11-10
Jan-Eje Ferling
