Caterine Deneuve och Nemo Schiffman i Betties resa.

Originaltitel: Elle s’en va
Regi: Emmanuelle Bercot
Manus: Emanuelle Bercot och Jérome Tonnerre
Foto: Guillaume Schiffman
Klippning: Julien Leloup
Medverkande: Caterine Deneuve, Nemo Shiffman, Gérard Garouste, Camille m.fl.
Genre: Drama
Längd: 113 minuter
Från ålder: Barntillåten
Svensk premiär: 1 november 2013
Distributör: Scanbox Entertainment
Länk till Imdb

En Hommage à Caterine Deneuve.
Vakna filmproducenter har insett att de nu åldrande 40-talisterna har mer tid och pengar att spendera på film än tidigare generationer har haft. De har också förstått att mediet måste spegla den nya verkligheten. Därför har fler filmberättelser om åldrandet beretts utrymme på vita duken under senare år. I fjol vann till exempel Michael Hanekes fina film Amour från 2012 pris i Cannes och Hollywood och många äldre stjärnskådespelare har med åren fått nya möjligheter till bra roller.

Regissören till Betties resa, Emmanuelle Bercot, och hennes medförfattare skrev rollen Bettie för Frankrikes firade 70-åriga skådespelerska Caterine Deneuve. Med sin svala sofistikerade skönhet blev Deneuve redan på 60-talet internationellt känd i filmer som Dagfjärilen från 1967 och Repulsion 1965. Hon har också under sin långa karriär samarbetat med stora regissörer som Polanski, Buñuel, von Trier m fl.

”Betties resa” kan kort beskrivas som en road-movie med en åldrande filmikon bakom ratten. En trängd Bettie tar bilen för att köpa cigaretter men följer en impuls och ger sig ut på vägarna. Bakom sig lämnar hon en gammal mor, ett konkursmässigt värdshus och en otrogen älskare. Efter ett tag får Bettie sällskap av barnbarnet Charly.

Catherine Deneuve visar i rollen som Bettie vilken rutinerad skådespelerska hon i själva verket är, den svala ikonstatusen till trots. Under sin resa konfronteras Bettie med kvinnliga problem som att inte hålla måttet som mor, dotter och mormor och att uppleva sitt åldrande i mötet med en yngre man.

”Betties resa” vill också berätta något om människor och miljöer längs de franska vägarna. Så länge Bettie befinner sig ”on the road” är också filmen intressant och snuddar vid fransk verklighet i form av otillräcklig åldringsvård och arbetslöshet. När filmidyllen tar över, som den ofta gör, tappar filmen dock en hel del i styrka.

Ett litet tillägg om filmens kvinnoperspektiv: Betties resa klarar, så vitt jag förstår, Bechdeltestet för film, som går ut på att minst två kvinnliga karaktärer i en film ska tala med varandra om något annat än män. Det har visat sig vara ett smalt nålsöga för filmer att passera.

Filmen får tre filmögon.
2013-10-29