Regi: David Soren
Manus: Darren Lemke, Robert D. Siegel
Medverkande: Ryan Reynolds, Paul Giamatti, Maya Rudolph m.fl.
Genre: Animation, äventyr
Speltid: 96 min.
Biopremiär: 25 oktober 2013
Länk till Imdb

Småkul, men inte mer.
Turbo är en trädgårdssnigel, som är besatt av racertävlingar och drömmer om att själv bli den snabbaste racerföraren. Genom en händelse råkar han inandas en gas, som ger honom superkrafter och gör det möjligt för honom att förverkliga sin dröm. En butiksägare, Tito, samlar på snabba sniglar och upptäcker Turbos förmåga och ger Turbo chans att tävla mot sin stora idol, Guy Gagne i Indy 500.

Historien har Askungesyndromet, hur den obetydlige tar hem spelet. Vi älskar det och berättelsen dyker upp i olika gestalter och sammanhang. Att just en snigel blir racerförare för tanken till sagan om haren och snigeln som tävlar och snigeln vinner på sin målmedvetenhet.

Snigeln Turbo är lätt att tycka om med sin charm och kamplusta. Barn kan och vill identifiera sig med en vinnare, särskilt en snigel, som är mindre och svagare och ändå tar hem kovan.

Dreamworks har här skapat en ganska banal historia, men gör den med skicklig animation och med glimten i ögat. Det är roligt ibland och figurerna runt Turbo är sköna lirare, som bidrar till att Turbo till viss del kan underhålla även bisittande vuxna.

De flesta animerade filmerna för barn lever de i stunden. Det går snabbt och röster och ljud ger tempo åt handlingen. Men man har lika lite med sig när man går, som när man kom, även barn. De talar om helt andra saker, när de lämnar salongen, i varje fall de i mitt sällskap.

Barnfilmer ska egentligen bedömas av sin målgrupp. Men det är vuxna, som sätter filmbetyg och då är det bra om vi förmår regrediera en stund och se med barnens ögon.

Turbo roar i stunden och är en i raden av tecknade filmer på samma tema, att den lille vinner över de stora.
Filmen får två filmögon.
2013-10-30