Recension: Benedetta

Spännande, ståtlig, medeltida skräckromantik
eye4
Regi: Paul Verhoeven
Manus: David Birke, Paul Verhoeven efter Judith C. Browns bok ”Immodest Acts. The Life of a Lesbian Nun in Renaissance Italy” från 1986.
Medverkande: Virginie Efira, Charlotte Rampling, Daphne Patakia, Lambert Wilson m.fl.
År: 2021
Genre: Drama, historia, biografi
Speltid: 131 min.
Svensk biopremiär: fredag 3 december 2021
Distributör: NonStop Entertainment

Det är 1600-tal i Italien och filmen börjar med att 10-åriga Benedetta Carlini (Virginie Efira) åker med sina föräldrar till ett kloster, där dottern ska tas in som novis. De blir överfallna av rövare, som kräver hemgiften av fadern, men Benedetta ber jungfru Maria hjälpa och en fågel skiter en av rövarna i ögat. Miraklet gör att rövarna drar i väg. I klostret kräver Abbedissan syster Felicia (Charlotte Rampling) föräldrarna på avgifter för att dottern ska få förtur i kön och gå in i den Heliga Orden. Felicia styr klostret med järnhand och bemöter Benedetta med misstänksamhet. I klostret får Benedetta ett hård, auktoritär bemötande med tagelskjorta som kliar, en enkel cell och att lyda, tjäna och be.

18 år senare är Benedetta en vacker, nitisk nunna, som visar sig utföra underverk. Hon stigmatiseras av sina Kristusvisioner med sår på händer och fötter. En ung, fattig flicka, Bartolomea (Daphné Patakia) tar sin tillflykt till klostret och jagas av sin far som våldfört sig på henne liksom hennes bröder. Benedetta och Bartolomea delar cell, blir förälskade och har sex i hemlighet. Men Benedetta får helgonstatus även i byn genom sina syner och mirakel. Alfonso Cecchi (Olivier Rabourdin) är präst och hänförd av Benedetta och utser henne till ny abbedissa vilket gör, att syster Felicia blir vanlig nunna. Det väcker avund hos medsystrar och syster Felicia spionerar på Benedettas och Bartolomeas sexuella förehavande och reser till Florens för att vittna om de lesbiska aktiviterna hos katolska nuntien Alfonso (Lambert Wilson). På grund av pesten har byn och klostret stängt portarna, men Alfonso tar sig in med sin väpnare. Det blir förhör med Bartolomea och Benedetta och båda hotas med att brännas på bål.

Filmen bygger på verkliga händelser och Benedetta Carlini levde 1591–1661 som katolsk mystiker och lesbisk nunna ii motreformationens Italien. Som abbedissa i Guds moders kloster i byn Pescia, där hennes förhållande med syster Bartolomea gör att hon fråntogs sin rang och fängslades.

Benedetta är ett psykosexuellt utåtagerande melodrama med gåtfulla flöden av makabra händelser på liv och död. Skräckromantik i medeltidsmiljö med ett hopkok av andliga och fysiska skeenden som driver dramat till sin spets. På barndomens filmmatinéer skrek vi av upphetsning när hjälten och skurken skulle göra upp. Vi visste, eller hoppades på, det godas seger över det ondo. Det är att förenklat koka ner Benedetta-dramat, men kampen mellan det mänskliga och det maktfullkomliga i kyrkan fascinerar i sin bisarra handling. Även om sakkunniga filmkritiker sardoniskt sågar filmen, så lyckas ändå 83-årige filmmakaren Paul Verhoeven fånga vårt intresse från första till sista filmrutan. Det är skickligt, oavsett genre. Han tar han ut svängarna och karikerar respektlöst brutala kyrkliga ledare till sadister och kvinnoförtryckare. Nunnornas rigida, underdåniga, vidskepliga tillvaro gör att de insjuknar i sina frustrationer och vänder mot varandra.

Men filmen är bra hantverk. Jeanne Lapoiries filmfoto sveper elegant över de vackra landskapen, skildrar det hotfulla, strama klostermiljöerna och dess förtryckta, besatta boendena trovärdigt. Castingen är superb med den alltid förträffliga Charlotte Rampling nu i rollen som abbedissan Felicia. Varje ögonkast, ansiktsuttryck berättar om ett inre drama, men också om en lidande kvinna som tvingas hålla masken. Virginie Efira gör sin Benedetta utan filter och ger rollens alla motstridiga känslor fritt spelrum. Hennes skönhet hindrar henne från att teckna en fascinerande passionerad kvinna i alla hennes lustar, drömmar och längtan efter andlighet.

Holländske veteranen Paul Verhoeven med sina många utmärkelser och mängder av filmen låter sina aktörer agera ut sina dramatiska roller, men under stram regi. Verhoeven vet exakt när insikt, känsla och närvaro ska vara på plats och hur. Filmen är ståtlig, påkostad i miljöer, kostymer och har välvalda aktörer och statister. Benedetta är kanske inte hans bästa prestation, men möjligen en av de djärvaste och jag har inget emot storyns utlevelser i olika kaliber.

Fyra svaga filmögon av fem.
2021-11-30