Regi: Todd Phillips
Speltid: 101 min.
Premiär: 25 maj 2011
Genre: komedi
Visningålder: från 11 år
Distributör: 20th Century Fox
Svensexornas drömfilm med fylla, gränslösa äventyr och lyckligt slut.
Fyra omogna ungkarlar, Vargflocken, brukar festa tillsammans. När en av killarna, tandläkaren Stuart (Ed Helms) ska gifta sig i Thailand med en thailändska från en “fin” familj, tvekar han att bjuda in sina kompisar, men får ge med sig. Två dagar före bröllopet sitter gänget på en strand i Thailand vid en öppen eld och dricker öl med brudens 16-årige bror Teddy (Mason Lee). Nästa dag vaknar de upp på ett sjabbigt hotell med kraftiga baksmällor och minns inget av gårdagen. Stuart har fått en ansiktstatuering. En dresserad apa sitter och suger på ett människofinger. En Mr Chow (Ken Jeong) dyker upp under några filtar och visar sig vara narkoman och storlangare åt gangstersyndikatet i Bangkok. När Mr Chow ska berätta vad som hänt, snortar han först en lina och faller sedan ner skendöd. Killarna gömmer “liket” i hotellets ismaskin och börjar sedan den stora jakten efter unge Teddy, som försvunnit. Sökandet uppdagar skamliga och våldsamma händelser och problemen ser bara ut att öka. Efter bordell- och barbesök, bil- och båtjakter och obehagliga möten med skjutglada gangsters på hög och låg nivå, reder det upp sig och bröllopsklockorna kan ringa och paret vigas. På festen dyker oväntat Mike Tyson upp och sjunger med fyra gogo girls. Alltså, happy end, men vilken början på ett äktenskap? Vargflocken finns kvar, vilket öppnar för en Baksmällan del 3.
Första Baksmällan blev en stor succé. Grova skämt, våld, sex och droger i en komedi med rasande tempo blev stor underhållning och intäkterna strömmade in. Självklart blir det en uppföljare, fast värre och råare. Det är lätt att moralisera över filmens upphöjning av drogberoende, våld, sex och oärlighet till stor killfars med lyckligt slut. Vilka signaler ger filmen till festglada ungdomar? Kan alla skilja och fantasi och verklighet? Måste man överskrida alla gränser för att ha riktigt kul? Fastnar inte flabbet i halsen när verkligheten berättar om narkomaners och alkoholisters förnedrade, helvetiska liv med dödlig utgång? Inget att skratta åt.
Men visst är filmen skickligt gjord. Storyn överraskar hela tiden och händelserna driver på. De omöjliga problemen reder nästan mirakulöst upp sig och får häpnadsväckande förklaringar. Så man har roligt åt människors elände. Filmen vill roa och gör det med besked och till vilket pris som helst. Inga skrupler. Var och en får ta ansvar för sina egna val, vilket är sant. Men ungdomar söker utmaningar och det tar tid att lära sig rätt och fel, bra och dåligt. Att prova är en risk och filmens hippa grejer kan inspirera till det livsfarliga. Men en kritiker ska vara objektiv och bedöma filmer inom sina respektive genrer. Filmen är välgjord som komedi med en fantastisk historia, häftigt tempo, ständiga chocker, spänning och med förtjust förväntan på upplösningen. En kul film, utan en död sekund, en rolig biokväll med popcorn och en del storskratt.
Castingen är bra, men alla spelar över. Den hyllade knäppkaraktären Alan (Zach Galifianakis) är obehagligt naiv och manipulativ. Den till synes präktige tandläkaren Stuarts “mörka sidor” känns osannolika och hans överspel påfrestande. Som helhet hör figurerna mer hemma i en sämre serietidning än i en biosalong. Och det goda slutet är inte heller trovärdigt. Bruden är bara vacker och man hisnar inför hennes aningslöshet. Brudens far är med all rätt oroligt för sin dotters framtid. Han tycks vara låst i sina föreställningar, men gör tvärvändning i slutet, vilket är omöjligt att förstå. Han borde i stället förstärkt sin negativa uppfattning om den mentalt förvirrade och drogskadade, blivande brudgummen. Men när Mike Tyson rockar fett och alla är vitklädda i den fredliga i finalen, så ska lyckan vara fullständig. Men tvivlen kommer efteråt på filmens kvalitativa helhet och äkthet och det ger en fadd eftersmak.
Filmen får likväl tre ögonpar för sin fantastiska, fartfyllda historia, sitt fina filmfoto och sina skickliga, filmtekniska lösningar.
Jan-Eje Ferling
