Regi: Jake Kasdan
Premiär: 25 juni 2011
Kategori: Komedi
Speltid: 92 min.
Ursprungsland: USA
Distributör: Sony Pictures
Brutal vamp som lärare.
Vackra Elizabeth Halsey (Cameron Diaz) är lärare och har fått slut av sin rike pojkvän efter att ha slösat med hans pengar. Elizabeth är besviken över att behöva försörja sig själv. Hon planerar en bröstförstoring för att lättare kunna ragga upp en ny rik karl. Under tiden är hon klassföreståndare, men avskyr sitt jobb och gör allt för att slippa anstränga sig. Hon hittar på olika, oärliga sätt att få pengar till sin skönhetsoperation och stjäl, ljuger och försöker manövrera ut konkurrenter och kollegor för att nå sina mål.
Cameron Diaz är bra som den utstuderade, hänsynslösa förförerskan. Men rollkaraktären är skruvad och knappast trovärdig ens i en komedi. Elizabeth är ändå en yrkesverksam, utbildad pedagog, men i filmen mera av vamp och lyxhora, hämtad direkt från gatan. Först är motsatserna roliga och situationer och repliker dråpliga. Men när Elizabeths metoder blir mordförsök, lögner, bedrägerier, droger, stöld, anlitande av torped och falskspel, så fastnar skratten i halsen. Rå humor är inne och det gäller att flytta på gränserna för att roa en garvad publik.
Men en komedi måste ändå hålla ihop och kunna balansera det vanliga, ordnade i tillvaron med det osannolika och vansinniga, både vad gäller handling och rollfigurer. Bad teacher faller här på eget grepp och komedin blir en tragedi eller i varje fall ett drama. Slutet på filmen stämmer inte med den skurkaktiga Elizabeths personlighet. Man blir inte en välordnad yrkesvägledare och präktig flickvän till en fattig idrottslärare över en natt. Dessutom känner man sig obehagligt lurad över att brott lönar sig i filmen. Inga påföljder, ingen försoning, ingen ånger. Det borde vara betänkligt för både publik och distributör.
Filmen får ett filmöga för Cameron Diaz’ skönhet och duktiga skådespeleri. Övriga skådespelare som Lucy Punch, Jason Segel, Justin Timberlake och Phyllis Smith gör bra jobb i försöken att sätta liv i sina platta rollerfigurer. Manus är bitvis roligt och välskrivet, men håller inte i 92 minuter. Foto, klipp och musik är på standardnivå.
Jan-Eje Ferling
