Ernst Umhauer som Claude och Fabrice Luchini som lärare Germain i Bakom stängda dörrar.

Originaltitel: Dans la Maison
Regi: François Ozon Manus: Juan Mayorga, François Ozon
Speltid: 105 min.
Land: Frankrike
Genre: Thriller
Filmfoto: Jérome Alméras Musik: Philippe Rombi
Skådespelare: Fabrice Luchini, Ernst Umhaur, Kristin Schott Thomas m.fl.
Åldersgräns: ?
Biopremiär: 22 mars 2013
Distributör: TriArtFilm
Länk till Imdb

Smart, men krångligt drama om fantasi och verklighet.
Germain (Fabrice Luchini) är lärare och gift med Jeanne (Kristen Scott Thomas), som driver ett konstgalleri utan framgång. När en av Germains elever, Claude (Ernst Umhauer), börja skriva uppsatser om eleven Rapha Artole (Denis Ménochet) och dennes familj blir lärare Germain intresserad och uppmuntrar Claude att fortsätta. Claude nästlar sig in hos familjen Artole genom att hjälpa Rapha med hans matematikstudier. Claude lever själv med sin ensamstående och handikappade far och både Claude och hans lärare Germain fyller sina tråkiga liv med den ganska banala familjen Artoles liv och leverne. Claude överskrider anständiga gränser och Germain begår brott för att de ska kunna fortsätta sina voyeuristiska intressen.

Filmen bygger på Juan Mayorgas teaterpjäs och har bearbetats till filmatisering av prisbelönte regissören François Ozon (Sitcom 1998, 8 kvinnor 2002 och Swimming Pool 2003 m.fl.) Filmen är mycket pratig och bygger på dialogen, som teaterpjäser ofta gör.

Filmen är mera ett relationsdrama är en thriller. Claudes försök att dramatisera sitt eget enformiga, familjelösa liv genom att gå in i och påverka andras tillvaro och hans lärares besatthet av detta känns både överdrivet och osannolikt.

Filmen tangerar existentiella problem, som pojken Raphas förvirrade sexualitet, konstgalleristen Jeannes misslyckade vernissager och händelselösa liv, hennes och fru Esther Artoles sexuella relation med pojken Claude, lärare Germains frustrationer över sitt förfelade författarskap och pappa Rapha Artoles komplicerade arbetssituation. Vart och ett av deras liv kunde ha utvecklats till egna, separata dramer. Pasolinis film Teorama från 1968 har liknande, men mera konkret tema med mannen som kommer in i den känslomässigt och sexuellt frustrerade italienska familjens liv och förför dem alla, både som frälsare och som destruktör.

Castingen till filmen är utmärkt. Fabrice Luchini gestaltar utmärkt lärare Germain som karaktärsneurotiker med spänd blick och desperat temperament. Germains fru Jeanne och hennes passionslösa och meningslösa liv tolkas skickligt av filmveteranen Kristin Scott Thomas. Pojken Raphas mor, som enligt pojken Claude har “doften av en medelklass kvinna”, spelas övertygande av Emmanuelle Seigner. Ernst Umhauer som skoleleven Claude utstrålar skörhet och ungdom, men också ett farligt, sjukligt mod, som kan störa andras liv. Regin känns rätt, inget överspel eller spänningslösa möten mellan karaktärerna.

Som thriller har filmen alldeles för segt tempo. I den genren förväntas spänningen traditionellt ligga mera på yttre skeenden och med ett hetsigare förlopp. Handlingen i Bakom stängda dörrar kompliceras visserligen med sina farliga möten mellan figurerna, som kan få förödande konsekvenser, men det blir aldrig livsfarligt och människor hotar inte varandra.

Den blir tre ögon för ett intelligent manus med intressanta karaktärer, men som thriller tar spänningen inte riktigt fart och handlingens klimax inträffar aldrig.

2013-03-20