Paul Brannigan som Robbie i Änglarnas Andel.

Regi: Ken Loach
Manus: Paul Laverty
Kategori: Dramakomedi
Land: UK, Frankrike, Belgien, Italien
Premiär: 25 december 2012
Längd: 106 min.
Distributör: Folkets Bio
Länk till Imdb

Från våld och hopplöshet till Whisky-societeten.
Robbie (Paul Brannigan) är en av fyra ungdomar, som döms till samhällstjänst för olika brott. Deras arbetsledare Harry (John Henshaw) tar med ungdomarna på Whiskyprovning och till ett sponsrat besök på ett destilleri. Ungdomarna åker sedan själva till en auktion på en sällsynt Whisky. Där får Robbie den osannolika affärsidén att stjäla av den fina drycken till en samlare.

Änglarnas andel syftar på de 2 % som försvinner när Whiskyn lagras i ektunnorna. Filmen är det tolfte och lyckade samarbetet mellan regissören Ken Loach och författaren Peter Laverty. De kan skickligt förena skratt med tragedi och filmen är bevis på detta. Det komiska bryts hela tiden med det råaste våld och det fungerar. Manus är mycket bra. Dialogerna är gängens ord och fraser, korthugget och råbarkat. Filmen skildrar trovärdigt människor i socialt och kulturellt armod, där hämnden ligger kvar i generationer.

Nykomligen Paul Brannigans roll återger delvis hans egen historia. Han är lysande som Robbie och spelar med naturlighet och äkthet och lyfter fram figurens styrka och utsatthet. John Henshaw gör rollen som den godhjärtade Harry fantastiskt bra. Birollerna spelas utmärkt och förvånansvärt realistiskt. Handlingen har ett fint tempo och överraskar ständigt. Intill sista bilden vet man inte om det blir ett lyckligt slut. Det är spännande och gripande och ibland mycket dråpligt. Men storyn är mera en saga än en realistisk skildring av ungdomsvåld, ändå samsas de både ingredienserna väl.

Ken Loachs regi är genialisk. Han förstår uttryck och sätt hos olika sociala skikt och får aktörerna att gestalta det övertygande. Filmfotot av Robbie Ryan är gott hantverk och musiken så bra att den inte märks, bara lyfter fram stämningar.

Filmen vann Jury Prize vid Cannes Film Festival 2012.

Det blir full pott, fem filmögon, för en fantastisk film, som underhåller till sista filmrutan och berättar om det vanliga som gör det osannolika.

2012-12-12