Den 11 mars 2011 inträffade den starkaste jordbävningen i Japans nedtecknade historia. Den skedde i Stilla havet med följd att kraftfulla tsunamin sköljde över Japans nordöstra del med upp till 40 meter höga vågor. Över 450 000 människor blev hemlösa och över 15 000 dog. Katastrofen slog ut landets infrastruktur och orsakade även nedsmältning av tre kärnreaktorer vid Fukushima Daiichi kärnkraftverk, där radioaktivt material släpptes ut i miljön.
Yasu förlorade sin fru Sachiko i katastrofen och har gjort mer än 100 dykningar för att finna hennes kvarlevor. Hans sorg har förändrat hans fysik, som hjärtat och hans minnesfunktion har försämrats. En ung kvinna, Satoko, kämpar med att övervinna sitt trauma från katastrofen. På den hawaiianska ön Kaho’olawe städar en grupp volontärer stranden efter allt skräp som flutit iland från havet, bland annat trassliga fisknät med plast, rep och olika föremål insnärjda och som inte bryts ner. Alla medverkande delar sina olika berättelser om livet efter förödelsen.
Vetskapsmän och seismologer kunde inte förutsäga jordbävningen och tsunamin. Det fanns tecken, som att djur kunde känna av jordbävningen, men detta har inte kunde registreras av forskare. En slags årafisk, som bor längst ner i havsdjupen kom upp till ytan, vilket också var ett tecken på förändringar i jordens massa och i havet. Men det är yttringar, som inte är tillräckligt tydliga för människor för att kunna dra slutsatser av och förutspå olyckor. Men man har konstaterat, att kontinentalplattorna reagerade på jordbävningen och rubbade jordens rörelse med 1,8 millisekunder
Filmen är Jennifer Rainsfords debutfilm och hon tar med oss på en både kosmisk och mikrokosmos resa. Syftet är att få en uppfattning om hur allt levande förändras och förhoppningsvis läker efter ett globalt trauma. Hon relaterar till vetenskaplig forskning, som faktiskt antyder, att allt levande är sammankopplat i sitt ursprung från exploderande stjärnor. Hennes berättelse ger fantastiska perspektiv på oss, på allt liv, från det största till det minsta. I ett avsnitt visar hon, att i en millimeterstor vattendroppe finns miljontals levande varelser. Hon påminner också oss om, att haven är andra hälften av våra lungor, vi andas ut och haven andas in, i ett samspel som visar vårt beroende av livet omkring oss. Sammantaget är hennes perspektiv storslagna, att allt smått och stort sker i spektakulära rörelser som förändrar och förändras. Filmtiteln indikerar kopplingar mellan människan och vår omvärld, att även våra kroppars funktioner påverkas av förändringar i kosmos och i vår omvärld. Det är ett imponerande arbete Jennifer Rainsford har gjort att samla ihop fakta återgivna konstnärligt, som gör filmen är gripande, tankeväckande. Den är också vackert filmat.
Jennifer Rainsford utbildade sig som arkitekt på Lunds Tekniska Högskola i tjugoårsåldern. Hon är baserad i Stockholm och är även utbildad på Konsthögskolan och Stockholm Academy of Dramatic Arts. Hennes kortfilmer och installationer, Applied Theories of Expanding Mains och For the Liberation of Men har visats på festivalerna i Berlin, Oberhausen, Rotterdam och CPH:Dox. All of Our Heartbeats Are Connected Through Exploding Stars är hennes långfilmsdebut.
Fyra filmögon av fem.
2022-11-05
