Nio kvinnor har anmält sig till en workshop för att lära sig att dokumentera sina liv på film. Ledaren är Rona, en ung filmskapare. Kvinnorna är både arabiska och judiska, som aldrig har mött varandra på nära håll. Rona går försiktigt fram. Varje deltagare får en egen liten videokamera, lär sig det viktigaste funktionerna och får sedan i uppgift att filma lite om sina liv i hemmet och ibland med några familjemedlemmar. Några kvinnor är öppna och talar om sin relation med sin make, till sina barn och vilka drömmar de har. En del är försiktiga och är otränade att tala om sig själva och sina tankar.
Det är här den spännande gruppdynamiken växer fram. Några kvinnors religiösa uppfattningar har spärrar för att acceptera att en av kvinnorna är bisexuell och lever med en annan kvinna. Politiska ställningstaganden kan kollidera, men snart hittar de sin gemensamma nämnare, att vara kvinna och skildringen av deras vardag visar deras identiteteter, som är starkare än religiösa och kulturella skillnader. De delar sina erfarenheter med att vara hustru, mamma och vän. Man lär sig älska de olika kvinnornas karaktärer ju mera de öppnar sig. Vissa är skådespelare med manus, men de flesta amatörer, som berättar om sig själva.
De är omtumlande att ta del av kvinnornas berättelser, när de vågar öppna sig om känsliga ämnen, sina äktenskap och om sin självbild i detta. Ens eventuella fördomar eller föreställningar om de olika kvinnorna får sig en törn och byts till beundran och kärlek till kvinnorna. Olikheterna som ålder, sexuella preferenser, kulturella bakgrunder, religioner, traditioner, men också rädslor, drömmar, förträngda känslor suddas alltmer ut och olika kvinnor möts i det som förenar dem, att vara kvinna och människa. Kursen syftar till att lära kvinnorna enkel videofilmning, hur man hanterar ljussättning, tempo och panoreringar. Men kraften, energin, ligger i kvinnornas möte med varandra och vad de upplever när deras masker faller och den kärlek och ansvar för vandra man kan börja ana.
Så kursen i filmteknik blir möten mellan oliktänkande som lär sig att se varandra med andra ögon och därmed sig själva och hur man kan bygga vänskap över gränser. Det är fantastiskt hur filmen visar den processen och man är, liksom vissa kvinnor i filmen, orolig för hur kvinnorna kommer att möta sig själva på film och hur de förhåller sig till det de ser. Där ligger filmens makt, att se, dokumentera och illustrera det outsagda under ytan, och att omvärdera det som avslöjas och kanske även lära sig att älska det. Det är storslagna processer som kanske ingen av dem anade, när de anmälde sig till kursen. Gruppenergin tvingar kvinnorna att utmana sin tro och traditioner när de lär känna varandra.
Regissören Orit Fouks Routem är född 1983 i Israel och fick sin filmutbildning på Sam Spiegel School i Jerusalem, där hon gjorde kortfilmer som visats på israelisk tv och som även prisbelönts. Manus, som Orit skrev bygger på kvinnornas egna berättelser, men skrevs om flera gånger. De fanns också kvinnor som drog sig ur filmprojektet under påtryckningar från sina män eller familjer. En kvinna drog sig ur när hon förstod att lesbiska karaktärer fanns med i bilden. Filmen är Orig Fouds Routems första långfilm. Filmen visar att man kan vara olika, men också lika inför de gemensamma och att detta kan bygga relationer och vänskap.
Fem filmögon av fem.
2022-11-04
