”After the wedding” är en nyinspelning av Susanne Biers danska ”Efter brylluppet”, som nominerades till en Oscar i kategorin Bästa icke-engelskspråkiga film år 2007. Denna nya version är producerad av bl.a. det gifta paret Bart Freundlich – som även har regisserat filmen och omarbetat manus – och Julianne Moore – som även glänser i en av de bärande rollerna (Theresa).

Handlingen centreras kring den framgångsrika affärskvinnan Theresa och biståndsarbetaren Isabel (spelad av Michelle Williams) som har erbjudits en förmögenhet som ska investeras i det barnhem i Indien som Isabel brinner för. Redan från filmens början glimtar en obehagskänsla fram igen och igen. Det är någonting i allt det vackra, kärleksfulla som har ett mörkt moln över sig, men det är inte uppenbart var skon klämmer. Det finns en ångest och en rädsla som glimtar fram, igen och igen. Filmen byggs långsamt upp mot en klimax där Moores talang kommer till sin fulla rätt i en scen som är så uppslitande att den tar en lång stund att hämta sig från.

Den dramatiska historien berättas på ett tillbakahållet sätt, där den ena frågan efter den andra väcks. Vem är egentligen den självuppoffrande biståndsarbetaren som är så älskad på det indiska barnhemmet? Varför handlar hon som hon gör? Vem är den framgångsrika affärskvinnan i USA som verkligen har allt, och varför vill hon plötsligt ändra så mycket i sitt liv? Filmens många gåtor erbjuder svaren först i slutet, då den hjärtslitande sanningen står klar för åskådaren.

Även om filmen bara är en remake av en hyllad och internationellt framgångsrik film som ”Efter brylluppet” från 2006, tycker jag att Freundlich har lyckats bra. I USA tycks mottagandet ha varit ganska svalt, men jag gissar att filmen kommer uppskattas mer i Europa.

Jag ger ”After the Wedding” fyra filmögon av fem.
2019-10-27