Recension: Emily

Biopic om modern kvinna i trång, viktoriansk värld
eye3
Regi och manus: Frances O´Connor
Genre: Drama, biografi
Filmfoto: Nanu Segal
Medverkande: Emma Mackey, Oliver Jackson Cohen, Adrian Dunbar, Gemma Jones, Fionn Whitehead m. fl.
Längd: 130 min.
Land och år: Storbritannien och USA 2022
Distribution: Scanbox Entertainment
Svensk biopremiär: fredag 10 november 2022, (Stockholms filmfestival den, 25 november 2022)

För att inte tala om alla dessa kvinnor i Jane Austens och systrarna Brontës världar. Kvinnovärldar i bättre bemedlade engelska familjer som ständigt återskapas i nya filmer. Trånga viktorianska världar, där äktenskap var enda möjlighet till kvinnors försörjning. De alternativ som annars stod till buds var att som ungmö bli beroende av fäders, bröders eller släktingars välvilja.

Hjältinnorna beskrivs inte sällan i dessa romaner som jämbördiga männen. Därför är deras krav på männen höga. För dem var äktenskapet inte enbart en försörjningsmöjlighet. Äktenskapet skulle också baseras på kärlek och respekt. De flesta filmatiseringar, åtminstone de som bygger på Jane Austens romaner, får lyckliga slut. Efter många om och men får Elisabeth Bennet sin Mr Darcy eller Emma sin Mr Knightley. Systrarna Brontës hjältinnors komplicerade relationer slutar inte alltid lika lyckligt.

Nu är det åter dags att på film stifta bekantskap med en ung kvinna fången i den viktorianska världen. Denna gång är det författarinnan Emily Brontë själv som är den något udda huvudpersonen i regissören Frances O´Connors filmdebut ”Emily”. Emily Brontë är författare till en av den engelska litteraturens stora klassiker ”Svindlande höjder”. Hon dog 1847, endast 30 år gammal, sannolikt i tuberkulos som var tidens gissel.

Emily Brontë levde en stor del av sitt liv i byn Haworths prästgård i Yorkshire. Syskonen Brontë fick en liberal uppfostran som gav stoff till Emilys och två av hennes skrivande systrars författarskap. Regissören Frances O´Connor som även står för filmens manus, utgår inte enbart från vad som är biografiskt belagt i Emily Brontës liv när hon tecknar sitt filmporträtt. O´Connor ska bland annat i filmen ha lagt till Emilys för tiden ovanligt avancerade kärlekshistoria med olyckligt slut, trots att historien förmodligen var en av hennes systrars.

Det må vara hur som helst med den saken. Filmens Emily (trovärdigt spelad av Emma Mackey) följer inte mönstret för hur viktorianska hjältinnor brukade bete sig. Hon är en för tiden modern ung kvinna som förlorar både oskulden och senare älskaren Mr Weightman (Oliver Jackson-Cohen) innan hon själv dör ung och olycklig. Filmens Emily har också en för tiden komplicerad personlighet.

Emily beskrivs i filmen som något av familjens Brontës svarta får. Hon ses i byn som ”Den underliga”, intelligent, okuvlig, men tillbakadragen och tydligt missanpassad i tidens rådande kvinnoideal. Emilys och brodern Bramwell (Fionn Whitehead) prövar om kvällarna opium, starka drycker och tankarnas frihet i samma dystra hedlandskap som beskrivs i Emilys roman ”Svindlande höjder”.

 ”Svindlande höjder” är klassikern som ständigt kommer ut i nya upplagor, medan författaren Emily Brontë är och förblir anonym. Bäst så. Försöket av Frances O´Connor att på film odödliggöra Emily Brontë blir, tack och lov, inte något filmporträtt av en viktoriansk romanhjältinna. Emily på film blir tyvärr inte heller ett av filmhistoriens stora kvinnoporträtt. Hennes tragiska kärlekssaga med pastorsadjunkt Weightman når heller inte upp till romanparet Catherines och Heathcliffs i ”Svindlande höjder”. ”Emily” får nöja sig med att vara en av filmens få berättelser om en missanpassad modern kvinna i en trång viktoriansk värld.

Jag ger tre filmögon av fem till ”Emily”.
2022-11-07