Clara Sola

Känslig, intagande porträtt av en förtryckt kvinnas utnyttjande för religiös magi

Regi: Nathalie Álvarez Mesén

Manus: Maria Camila Arias, Nathalie Àlvarez Mesén

Medverkande: Ana Julia Porras Espinoza, Daniel Castañeda Rincón, Flor María Vargas Chavez, Wendy Chinchilla Araya m.fl.

Genre: Drama

Speltid: 126 min.

Ålder: från 11 år

Svensk biopremiär: fredag 26 november 2021

Distributör: Folkets Bio

I en by i Costa Rica bor 40-åriga Clara (Wendy Chinchilla Araya). Hon har en ryggskada, men mamman Fresia (Flor María Vargas Chaves) vill inte att hon ska opereras, trots att det är gratis. Clara sägs ha blivit rörd av Jungfru Maria i sin ungdom och mamma Fresia låter Clara mot betalning vara en attraktion som ska kunna bota besökares åkommor. Clara själv söker tröst i naturen. Familjens häst Yuca hyrs ut till turister och Clara har en särskild kontakt med den. Clara beter sig om utvecklingsstörd, men kanske är det mamman som gör allt för att hålla tillbaka Claras utveckling som kvinna. För att förhindra, att Clara onanerar, så gnider hon in chili på dotterns fingrar för att kväva hennes sexuella lust.

En dag dyker en charmig ung man i byn, hästskötaren Santiago (Daniel Castañeda Rincón) som inleder ett sexuellt förhållande med Claras systerdotter Maria (Ana Julia Porras Espinoza). När Clara ser dem ligga med varandra väcks en stark åtrå hos henne. På Marias födelsedagsfest försöker Clara förföra Daniel, som avvisar henne. Clara blir rasande och hon börjar slå och kasta saker omkring sig, samtidigt som ett jordskalv uppträder. Claras vredesutbrott tolkas av byn mera som religiösa infall av Claras fromhet snarare än trots.

Nathalie Álvarez Mesén är en svensk manusförfattare och regissör, som har anknytning till både Costa Rica och Sverige. Hon började sin karriär med teater i Costa Rica, tog sedan sin examen till mimskådespelare. Hennes kortfilmer har visats över hela världen, nämnas kan Asunder 2015 och Filip 2016. Mesén lägger fokus på Claras kamp mot det starka förtrycket av henne. Hon antyder att Clara kan ha helande krafter, men att det är mera rykten som säger att Clara kan överskrida fysiska gränser.  

Filmfotot av Sophie Winqvist ligger mycket på Arayas ansikte, som är oftast ganska uttryckslöst, men några gånger uttrycker hennes ögon stark vrede och några gånger skrattar hon och visar hela sina vackra, vita tandrader. Winqvists naturalistiska panoramascener är intagande. Grönska, jorden, älven och de leriga vägarna fångar hon skickligt och dessa bilder följer hela tiden berättelsen. Sexuella spänningar är hela tiden närvarande i dramat, men det skildras försiktigt med nakenhet, oftast bara i förbifarten. Men hon gör Claras sexuella frustrationer tydliga. Filmen och bilderna ger en nästan dokumentär känsla med sin realism.

Den prisbelönta costaricanska dansaren Wendy Chinchilla Araya imponerar i sin första filmroll och nominerades i Cannes 2021 till Golden Camera och regissören Mesén nominerades till Bronshästen vid Stockholms Film Festival 2021. Wendy Chinchilla Araya gör Clara till en udda fåordig figur, som irrar omkring till synes planlöst, medan hon betraktar djurlivet omkring henne. Clara vill välja sin egen väg, men målet kan hon inte formulera. Hon försöker frigöra sig och protesterar vilt mot familjen, när det försöker tvinga Clara att lyda. Hon har inget alternativ, men får ångest av instängdheten och ofriheten. Daniel Castañeda Rincón som Santiago agerar naturligt och jordnära. Alla medverkande, även statister och biroller är välvalda.

Filmen Clara har ett ganska långsamt förlopp, men det valda tempot har ett syfte, att ge karaktärerna tid att känna in, ta beslut och agera på ett naturligt sätt. Det är inget uttalat psykosexuellt drama, men erotiska spänningar märks och styr huvudaktören. Clara Sola är ett känslig, sensuellt porträtt av en ung förtryckt kvinna i sexuellt vardande.
Tre filmögon av fem.
2021-11-22

Jan-Eje FerlingFörfattare