Merry Christmas Yiwu

En julkänsla som kommer av sig

Regi och manus: Mladen Kovacevic

Medverkande: Cui Jiaojiao, Luo Jiaqi, Fang Libao m.fl.

Genre: Dokumentär

Speltid: 93 min.

Svensk biopremiär: 4 december 2020

Distributör: Lucky Dogs

Yiwu är en stad i östra Kina som har ca 1,2 miljoner invånare. Här finns också ca 600 fabriker som tillverkar över 60% av världens julpynt. Efterfrågan är enorm och ständigt ökande. Produktionen pågår varje dag, året runt och ändå skriker västvärlden efter mer. 

Regissören Kajsa Olofsson har gjort en film om det monotona och hälsovådliga arbetet i julpyntsfabriken och om de som arbetar där. Vi får följa några av de som arbetar i fabriken, de som driver dem och personer som bytt en karriär som läkare för att producera julsaker i hopp om att tjäna stora pengar. De diskuterar framtiden, kärlek och vikten av att arbeta hårt för att bli något. Om att vara från sin familj och hur de håller kontakten. Det stora samtalsämnet är kinesiska nyåret. Ingen av dem firar jul eller vet ens varför det är en så stor sak.

Det är ytterst förvånande att se att nästan alla moment sker för hand. Kulor målas av en ung flicka med lim och får en skopa glitter över sig. Mitt emot sitter en annan ung kvinna som spritsar lim i mönster och strör på glitter i en annan färg. En bra dag smyckar hon hundra kulor. Deras hud skimrar av alla partiklar som far runt i rummet. När dagen är över sopar de upp glittret och tvättar av sig hjälpligt. Livsfarliga svetsmaskiner fogar samman ställningar som sedan sprejas och får glitter med hjälp av ett durkslag. Den enda skyddsutrustningen som används är privata förkläden. Lönen betalas ut kontant. När dagen är slut blir fabrikslokalerna till hem för arbetarna. Barn till arbetarna växer upp i denna miljö. Ungdomarna blir kära och gör slut. Över hela samhället värnas fosterlandskänslan och de kommunistiska värderingarna pumpas ut i märkliga sånger och gemensamma danser på stadens torg.

Det är omöjligt att inte förvånas över tomtemössor som ska krängas ut och in för hand och sedan stoppas med vadd. Hundratals kulor som spraymålats. Paketeringen som är helt manuell. Man slås av avsaknaden av automatisering och kvalitetskänsla, volym är det enda som räknas. Container-landskapet i hamnen som skeppar julpyntet till andra sidan jorden tar aldrig slut. Det kommer vara svårt att se på julpynt framöver utan att minnas några av dessa scener. Men vad gäller individerna hade jag velat veta så mycket mer. De flesta samtalsämnena är triviala och lika ytliga som glittret på pyntet. Endast en gång bränner det till. En ung man, som tidigare uttalat håra ord om hur man ska vara mot kvinnor, sjunger känslosamt en kärlekssång på karaokebaren. Det är faktiskt en av de få scenerna som jag uppskattar att den inte klippts av. Det flesta andra scener känns för långa och filmen hade vunnit mycket på att tajtas till. Kanske också på att koncentrera sig på färre individer som vågade gå mer på djupet.

I år kom julbelysningen upp ovanligt tidigt i mitt område, jag, som alltid brukar vara först med en slinga i en buske, insåg att alla andra hade gjort fint långt innan första advent. I vissa av husen råder full jul redan med tomtar och kulörta kulor i fönstret. Personligen älskar jag julen med alla ljus och utsmyckningar. I min källare finns det julgranspynt så det räcker och blir över. Varje år ser jag någon ny färg eller form på dekorationer som får följa med och komplettera det gamla. Men efter att ha sett Merry Christmas Yiwu kommer det dröja innan jag köper något nytt.

Filmen får tre svaga ögon av fem möjliga.
2020-12-04

Ulrika Köpsén