Lolas väg mot havet

Gripande, vacker och lågmält berättat drama

Originaltitel: Lola vers la mer

Regi och manus: Laurent Micheli

Skådespelare: Mya Bollaers, Benoit Magimel, Els Deceukelier m.fl.

Genre: drama, queer

Längd: 90 min.

Land: Belgien

Ålder: från 11 år

Svensk biopremiär: 7 augusti 2020

Distributör: Njutafilms

En ung tjej med rosa hår och gul jacka rör sig i slowmotion. Kameran zoomar ut på en skateboardramp och tjejen kickar iväg på en grön bräda med enhörningsmotiv. Det är Lola. Hon är en sval, självsäker och lågmäld transtjej med glöd i blicken.

Starten är färgstark men resten av filmen är mörk och nedtonad. Lola har haft en tuff barndom och relationen hon har med sin pappa är minst sagt ansträngd. Han förstår sig inte alls på Lolas könsdysfori och hans ilska och frustration har lett till att kickat ut henne ur huset. Hon bor numera på ett barnhem där hon delar rum med sin bästa vän Samir (Sami Outalbali) som även han kommer från liknande familjeförhållanden.

Under Lolas pågående hormonbehandling förlorar hon sin mamma. I stor sorg återvänder Lola till sitt familjehem och snor med sig sin mammas urna. Fadern blir rasande och bryter sig in i Lolas rum på barnhemmet för att ta tillbaka askan. Han är fast besluten att sin frus sista önskan ska bli uppfylld: att få begravas vid havet. Efter mycket om och men följer Lola med sin pappa på den anspända bilfärden till kusten.

Laurent Michell är den belgiske regissören bakom filmen ”Lolas väg mot havet” (Lola vers la mer). Han har tidigare gjort filmen ”Even lovers get the blues” (2018). Titelrollen spelas av stjärnskottet Mya Bollaers. Hon är som klippt och skuren för rollen som Lola. Karaktären är lågmäld men det finns en låga hos Lola som Mya Bollaers lyckas förmedla och som berör. Lola är en tuff tjej som lever efter sina villkor. Hon snattar för att inte svälta men vägrar ta emot pengar av sin pappa. Det som oroar Lola mest är att inte få fram pengarna som behövs till den könskorrigerande operation hon ska genomgå, en operation som hennes mamma stöttade men som pappan vägrar att finansiera.

Fadern spelas av Benoit Magimel och även han gör ett fantastiskt arbete och levererar både känsla och nerv. Han gestaltar en arg, vilsen och frustrerad fader och den djupa bekymmersrynkan mellan ögonbrynen är ständigt närvarande.

En annan skådespelare som är värd att nämnas är Els Deceukelier som spelar bordellmamman på nattklubben Lola smiter in på. Hon är varm, lugn och sträcker ut en hjälpande hand till Lola och hennes pappa. Hon bidrar med perspektiv och nya ögon på deras såriga och infekterade relation. ”Vad är det för fel på att ha en flicka?” säger hon skarpt när fadern förklarar att Lola egentligen är Lionel och att han vägrar att kalla henne för en hon.  

Bilfärden till havet är plågsamt lång men något händer på vägen och Lola och hennes pappa börjar lära känna varandra på nytt. ”What’s up?” med 4 Non Blondes dunkar från bilen och sångaren sjunger ”What’s going on?”. Lola sträcker ut armarna genom fönstret och låter vinden vina genom håret och ett leende rycker i pappans mungipor. Mitt i all vrede och missmod tänds en gnutta hopp.

”Lolas väg mot havet” belyser rätten om att känna sig hemma i sin egen kropp och skänker ljus över queer-rörelsen. Det är en långsam och lågmäld historia som berör men som inte bjuder på några större överraskningar.

Filmen får totalt tre filmögon av fem.
2020-08-07

Madeleine Laine