Den hemliga trädgården

Familjefilm med sagokaraktär, förutsägbar med lite stelbent regi

Originaltitel: The Secret Garden

Regi: Marc Munden

Manus: Jack Thorne efter bok av Frances Hodgson Burnett 1849-1911 med samma titel och som gavs ut 1911

Skådespelare: Dixie Egerickx, Colin Firth, Julie Walters m.fl.

Genre: drama, familjefilm, fantasi

Speltid: 99 min.

Filmfoto: Lol Crawley

Musik: Dario Marianelli

Svensk biopremiär: 17 juli 2020

Distributör: SF Studios

Den hemliga trädgården handlar om Mary Lennox (Dixie Egerickx) som är en bortskämd tioårig tjej, som växte upp med sina rika föräldrar i Indien. När alla i hennes familj dör av kolera skickas Mary till att bo i Misselthwaite herrgård i Yorkshire son ägs av hennes farbror Lord Archibald Craven (Colin Firth) och hans hushållerska Mrs. Medlock (Julie Walters). Mary upptäcker att huset har många hemligheter. Hon träffar en hund på en promenad som hon blir vän med och som leder henne till en trädgård som har hållits låst i flera år av farbror Archibald efter hans hustrus död. Mary hittar nyckeln till den låsta trädgårdsgrinden.

Snart finner hon ett rum i herrgården där hennes sjuka kusin Colin (Edan Hayhurst) har tillbringat hela sitt liv i sin säng, oförmögen att gå. De båda kantstötta, lite udda barnen läker varandra genom sin upptäckt av en hemlig, osannolik trädgård gömd på ägorna till egendomen Misselthwaite. Men hjälp av sin nya vän Dickon (Amir Wilson) lyckas Mary återuppliva trädgården, där Colin lär sig att gå och han blir en frisk och glad ung pojke. Av en olyckshändelse orsakad av Lord Craven fattar byggnaden eld och Mary lyckas med Dickons hjälp få ut honom till trädgården, där Colin finns. Med hjälp av Mary, Dickon och trädgården har Colin lärt sig att gå. När Lord Craven ser barnen leka i trädgården, förvånas han över att se son gå och känner glädje första gången på många år.

Filmen är en blandning av saga och äventyr, delvis för vuxna, men mest riktad till lite äldre barn eller familjer. Inte så ovanliga ingredienser i barnböcker eller för unga flickor finns det med en flicka som blir utan föräldrar, hamnar hos en dyster farbror eller en elak styvmor på en stor herrgård som påminner om ett spökslott

Hushållerskan Mrs. Medlock håller regemente och Mary blir åthutad och inlåst med potta i sitt urtrista, stora sovrum. Men flickan Mary är smart och kan svara för sig och lär sig även att hitta i Misselthwaite. Mary tacklar den hårda miljön och tar ansvar för att kusinen Colin kommer ut och lär sig gå. Pojken Mary möter på den dimmiga heden pojken Dickon, som hon blir vän med, men man får inget veta om hans bakgrund. Han påminner om en snäll sagofigur.

Dixie Egerickx är född 2005 och har även medverkat i The Little Stranger från 2018 och Patrick Melrose också från 2018. Hon gör sin Mary till en brådmogen flicka som avslöjar andras karaktärsfel och försöker ställa allt tillrätta. Den finns lite lillgamla drag som gör att hennes rollkaraktär inte håller i ihop riktigt. Men med mycket energi ger hon Mary visskarisma, om än i ojämnt agerande, så ändå en profil som bär från början till slut.

Colin Firth född 1960 fick en Oscar för sin roll som den stammande kungen i The King´s Speech från 2010. I Den hemliga trädgården ska Lord Craven var en bitter, hård och sorgtyngd man, men Colin Firth som den artige gentlemannen han i verkligheten är, lyser igenom och man blir aldrig riktigt rädd för hans rollfigur, trots att man satt på honom en puckelrygg och låter honom gå omkring orakad i gamla sekelskifteskläder. Men Colin Firth gör det hans ska. Filmens sagokaraktär gör att alla figurerna är karikerade i överkant. Man blir aldrig rädd eller inte ens förbannad för den psykiska misshandel som Lord Craven och Mrs. Medlock utsätter Mary för. Lite Askungesaga, som alltid roar och charmar. Man vet, att den svage blir vinnaren till slut.

Regissör Marc Munden har gjort ett antal TV-serier och några långfilmer. Här håller han i trådarna, men som alltid blir det lite fel när barn får ett manus i handen och bestämd regi. Konsten är att både iscensätta storyn och låta barn vara sig själva så långt det går. Här riskerar inte Marc Munden att släppa taget och därför blir det lite pålagda barnbeteenden och dom får aldrig riktigt liv.

Filmfotot av Lol Crawley är pråligt när det ska vara vacker trädgård i sol och dunkelt intill mausoleum när det ska vara drama, alltså tvära kast i scenografin som stärker filmens sagokaraktär. Musiken av Dario Marianelli tar inte direkt plats utan lyfter filmens stämningslägen utan att man nästan märker det. Bra filmmusik ska väl fungera så.

Vad som är intressant är författaren Frances Hodgson Burnett 1849-1924 som skrev boken med samma titel som filmen. Den gavs ut 1911, men hon började redan som ung flicka skriva artiklar som hon skickade in till olika tidningar och magasin, vilket inte var så vanligt på den tiden att flickor gör. Det blev ett trettiotal böcker och noveller som legat till grund för många Tv-serier och Tv-filmer.

Filmen är välgjord för sin genre, men lite sävlig och ganska förutsägbar. Klart att en saga ska ha lyckligt slut. Så för en vuxen person, som jag, blir det aning tunt med lite stereotypa karaktärer och sagomiljöer som inte tar tag i en, trots tragedier med föräldrar som dör i kolera och barn som blir olyckliga. Allt överskuggas av den glada slutknorren och det var väl förväntat.

Tre filmögon av fem.
2020-07-14

Jan-Eje FerlingFörfattare