Nu har den välbekanta TV-serien med de talande djuren i Djungelgänget blivit en fartfylld och färgsprakande långfilm.

Den galna och hämndlystna Koalan Igor kommer tillbaka till djungeln för att få sin hämnd efter att ha blivit utesluten från mästarna i ett tidigare skede. Tigerpingvinen Maurice ville gå med i mästarna, men platsade inte som hjälte, så han beger sig ut i världen för att göra den säker igen tillsammans med sina kompisar i sitt djungelgäng. När Maurice får reda på att Igor med sina exploderande svampar ska försöker han döda hans adoptivmamma, tigern Natascha, och förstöra djungeln, återvänder han hemåt för att varna henne. Sen börjar en stundtals spännande kamp för att sätta stopp för koalans listiga planer. En kamp som kräver ett samarbete mellan mästarna och djungelgänget.

Filmens karaktärer är många men de mest framträdande är tigern Natascha som är adoptivmamma till tigerpingvinen Maurice och mormor till ”lillen”, en tigerrandig guldfisk. Och inte minst Gilbert, vars listiga klurighet lyckas rädda dem ur diverse situationer.

Djungelgänget utspelar sig i en färgglad djungelmiljö, där filmens budskap tycks vara att man ska vara snäll och modig. Jag tycker att storyn hade kunnat gjorts enklare. Vissa skämt tror jag kan vara svårbegripliga för de små barnen som olika former av ironi och sarkasm.

Sammanfattningsvis är Djungelgänget en stundtals fartfylld film men tyvärr känns storyn långdragen och förutsägbar. De gulliga karaktärerna uppskattas säkerligen av den yngre publiken, men jag tycker att det saknas humor i filmen, med undantag för de sarkastiska groddjurens kommentarer. Filmen känns för lång, men jag gillade animationerna.

Filmen får två filmögon av fem.
2018-01-06