Regissören och manusförfattaren Sally Potter levererar många fräna sanningar om tillståndet i det brittiska samväldet och dess medelklass i den svart-vita komedin ”The Party”. Filmen är hennes åttonde långfilm och den mest lättillgängliga hittills, ”Tango Lesson” (1997) möjligen undantagen. Obestridligt är i alla fall ”The Party”, Potters roligaste, samtidigt som filmen är ett ”porträtt över ett trasigt England”, som hon själv uttrycker det i en intervju.
Sally Potter, nu 68 år, fick sitt internationella genombrott med ”Orlando” (1992) byggd på en roman av Virginia Wolf. Mike Nichols äktenskapsdrama i universitetsmiljö ”Vem är rädd för Virginia Wolf” (1966) verkar dessutom ha inspirerat Sally Potter till ”The Party”. Möjligen kan hon också ha sneglat på Louis Bunuels komedi ”Borgarklassens diskreta charm” (1972) eller varför inte Blake Edwards ”Oh, vilket Party” (1972). Hur som helst, en svart-vit fars som svider och roar har ”The Party” blivit.
Sally Potter är en uttalad och omskriven feminist. Den som därför förväntar sig att ”The Party” också ska vara en skarp feministisk filmsatir blir klart besviken. Här visar sig partygästerna av båda könen vara lika goda förtryckare eller förtryckta, svikare eller svikna. Kort är handlingen följande:
Sju personer med bakgrund i Storbritanniens intellektuella, ekonomiska och politiska elit samlas i Janets (Kristin Scott Thomas) London-våning för att fira hennes utnämning till hälsominister i parlamentets skuggkabinett. Janet uppvisar likheter med Theresa May, även om hennes politiska hemvist verkar vara en annan. Här finns den stödjande maken Bill (Thimothy Spall) som stått tillbaka i universitetskarriären för hustruns ambitioner. Inbjudna är den politiskt desillusionerade väninnan april (Patricia Clarkson) som styr sin man, alternativmedicinaren Gottfried (Bruno Ganz) med härskarteknik och saltar konversation med dräpande repliker. Här finns också det lesbiska paret genusprofessorn Martha (Cherry Jones) och hennes hustru kocken Jinny (Emily Mortimer) liksom den kokain-snortande börshajen Tom (Cillian Murphy) vars försenade fru är Janets goda vän och politikerkollega.
Likt ett kammarspel på teatern utspelar sig ”The Party” i Janets och Bills våning där den i huvudsak brittiska skådespelareliten gör det mesta av sina roller. Möjligen förtjänar Patricia Clarksons och Thimothy Spalls insatser att uppmärksammas särskilt. Tack vare fint filmfoto infinner sig aldrig känslan av filmad teater. Skulle ändå inte förvåna om ”The Party” sätts upp på någon brittisk teaterscen framöver, vilket heller inte, med rätt iscensättning, skulle vara helt fel.
Filmens regissör Sally Potter vann Guild Film Prize 2017 vid Berlin International Festival och Patricia Clarkson vann British Independent Film Award för Best Supporting Actress vid British Independent Film Awards 2017.
Det blir fyra klara filmögon för Sally Potters väl sammanhållna ”The Party” som också bjuder på fin musik mellan alla dramatiska utspel.
2017-12-18
