Filmen om Ted Gärdestad, vårt musikaliska underbarn är efterlängtad. Som så många andra filmer regisserade av Hannes Holm (Sune i Grekland 2012, En man som heter Ove 2015) skulle den haft premiär på juldagen men har blivit bortpetad av Solsidan. Nu blir det premiär den 3 januari 2018 istället. Men jag tror Hannes Holm har lyckats fånga en ängel här. Och, den som väntar på något gott…
Ted Gärdestad född 1956, var förutom ett musikaliskt geni även sverigetvåa
I tennis efter Björn Borg. Låten ”Helena” är skriven om kvinnan båda två var kära i.
Efter många år av psykisk ohälsa valde han, 1997, att avsluta sitt liv vid en tågstation i födelsestaden Sollentuna.
Här väcks nu Ted åter till liv av och med Adam Pålsson 29 år (”torka aldrig tårar utan handskar” 2012, ”innan vi dör” 2017) i huvudrollen som Ted. Hans förberedelser inför rollen var att träffa Teds familj, han tog röstlektioner, spelade in hans låtar och ägnade mycket tid åt att läsa biografier för att sätta sig in i artistens liv. ”Om jag ska spela någon som lämnar sin fru och sitt nyfödda barn för att resa till en sekt i USA måste det vara logiskt för mig varför han gör det. Då kommer andra också att förstå. Det går inte att bli en annan människa, jag kan bara försöka förstå och försvara”. Så säger Adam Pålsson i en intervju i Damernas Värld.
Pålsson’s förberedelser lönade sig, han lyckas här göra en fantastisk rolltolkning och han är är både charmig, djupt gripande och mycket trovärdig i rollen som Ted. Dessutom sjunger han låtarna själv, med den äran.
Kenneth Gärdestad spelas av Peter Viitanen (Äkta människor 2012, Tjuvheder 2015) Storebror Kenneth skrev texterna till Ted’s musik och syskonkärleken var troligen en starkt bidragande orsak till att skapa magin i deras musik.
Hanna Alström spelar Ann Zacharias och man slås av hur porträttlika de är.
Stickan Andersson spelas av Jonas Karlsson (Detaljer 2003, August Strindberg 2007, Cocpit 2012, En pilgrims död 2013). Oigenkännlig bakom mustaschen men skådespeleriet är klockrent som alltid.
Filmen är mycket välgjord med inslag av både glädje och sorg. Riktigt bra skådespeleri, underbara 70-tals miljöer och alla dessa helt fantastiska kläder! (väcker gamla minnen till liv…) Vackert filmfoto. Men framför allt är det Ted’s musik, låtarna som tillsammans med brodern Kenneth’s texter är och förblir odödliga.
Jag älskar den här filmen och längtar redan till att få se om den. Både ögon och örongodis bjuder den på.
Jag ger TED – för kärlekens skull fyra filmögon av fem.
2017-12-15
