Recension: Den stora skönheten

eye eye eye eye

den stora skönheten1
Toni Servillo somJep Gambardella i Den stora skönheten.

Regi: Paolo Sorrentino
Manus: Paolo Sorrentino, Umberto Contarello
Skådespelare: Toni Servillo, Carlo Verdone, Sabrina Ferilli, Carlo Buccirosso m. fl
Foto: Luca Bigazzi
Speltid: 142 minuter
Genre: Drama
Land och år: Italien 2013
Svensk biopremiär: 14 mars 2014
Ålder: Från 15 år
Distributör: TriArtFilm
Länk till IMDb

En bländande vacker skildring av den eviga staden.
Årets Oscar för bästa utländska film gick till ”Den stora skönheten”. Den italienske regissören Paolo Sorrentino knyter an till Federico Fellinis, Michelangelo Antonionis och Ettore Scolas produktioner med sin film. Men Sorrentino, som tidigare gjort ”Il Divo” (2008), mixar till en egen filmcocktail, trots starka band till de gamla mästarna. Resultatet är en bländande vacker skildring av staden Rom och en åldrande man som söker efter livets mening.

Det har gått mer än 50 år sedan Fellinis ”La Dolce Vita”(1960) och Antonionis ”Natten” (1961) premiärvisades. Än en gång möter vi Roms elit. Den består nu som då av företrädare för media, konst, kultur, religion och politik i gott sällskap med gammal överklass, bedragare och prostituerade.

Roms jetset roar sig betydligt vildare nu än förr. Kokainet och champagnen flödar när Jep Gambardella, makalöst spelad av Toni Servillo, fyller 65. Jep är journalist och melankolisk kung över Roms kulturella värld, en position som han kämpat hårt för att uppnå. För 40 år sedan skrev han en hyllad roman, men har därefter aldrig gjort om bedriften. Födelsedagen får Jep att fundera över livet och vad han förlorade på vägen mot framgången.
– Mitt liv göms bakom oväsentligheter, säger Jep från sin terrass med utsikt över Colosseum.

Med insikten att livet slutar med döden börjar han sökandet efter väsentligheterna i sitt liv. Många bisarra företrädare för dagens Italien tillfrågas om livets mening.  En tandlös 104-årig kvinna på väg att helgonförklaras framhåller osammanhängande Moder Theresias fattigdomsideal. En kardinal och möjlig påve vill endast prata matrecept. Grannen som är storsvindlare ser det ekonomiska spelet som Italiens nav runt vilket allting snurrar. Kulturens företrädare ger inga hållbara svar på livets gåta. Även kärleken i Jeps liv visar sig vara förgänglig.

Det enda bestående är Rom, den eviga staden. Roms skönhet är för övrigt storslaget fångat av Luca Bigazzi, som står för filmfotot.

”Den stora skönheten” får fyra filmögon
2014-03-10
EvaSarman2

Eva Sarman