Warfare, Skriven och regisserad av Alex Garland tillsammans med före detta Navy SEAL soldaten Ray Mendoza, är en intensiv och realistisk filmatisering av modern krigsföring. Filmen utspelar sig under ett verkligt uppdrag i Ramadi, Irak år 2006, där en grupp Navy SEAL-soldater blir fast i ett civilt hus omringade av fienden och en våldsam eldstrid utbryter.
Alex Garland är känd för sina verk som ”Ex Machina” och ”Civil War”, medans Ray Mendoza är med och bidrar med sina egna erfarenheter. Filmen är baserad enbart på hans minnen från Irakkriget.
Denna film har som mening att skildra verkligheten av krig utan att glorifiera det. Warfare är rå utan att hålla tillbaka och visar publiken hur båda sidorna påverkades av kriget. Man kan inget annat än empatisera med de Amerikanska soldaterna som offrade sina liv och de civila människorna som hamnade emellan. Warfare tar med tittaren på en närgången och verklighetstrogen upplevelse och hyllas för sin kompromisslösa realism och starka närvarokänsla. Istället för att fokusera på karaktärernas bakgrund, sätts åskådaren mitt i kaoset. Vi följer gruppen från sekund ett i uppdraget till dess sista ögonblick – som åskådare befinner vi oss i samma mentala och fysiska rum som soldaterna. Sättet man valt att filma och placera ljudet förstärker känslan av att man är där med skådespelarna och upplever allt i första hand. Tempot är intensivt och känslan är stundtals spänd och det är ingen film man slappnar av till. Man kan förvänta sig höga ljud och mycket action samt en mer kroppslig upplevelse. Bevis på att detta inte är en typisk filmatsering av kriget kommer när man inser att slutet inte har en typisk klarhet eller seger, utan det är bara över, vilket lämnar en att vilja ha mer.
Warfare är inte en film för alla- dess brutala realism kan kännas tungt. Men för den som söker en stark och äkta skildring av krigets verklighet är detta en av de mest kraftfulla filmerna på länge. Den utmanar publiken att inte bara se, utan att uppleva kriget på nära håll. En stark berättelse som förtjänar fyra filmögon.
