Recension: Marianne & Leonard: Words of Love

Klart sevärd doku, ömsint men även plågsam kärlekshistoria
Regi: Nick Broomfield 
Medverkande: Leonard Cohen, Judy Collins, Ron Cornelius m.fl.
Genre: Dokumentär 
Speltid: 102 min.
Svensk biopremiär: 11 oktober 2019
Distributör: Lucky-Dogs

Det är tidigt 60-tal och norska Marianne Ihlen flyr undan en otrogen make och ta med sig sonen Axel, född i januari 1960. Hon åker till ön Hydra i Grekland där hon bott tidigare, då tillsammans med sin man som är författare. På ön samlas den bohemiska eliten av konstnärer, författare och musiker, men även kändisar och kungligheter. Samhället på ön präglas av en enkelt och bekymmersfri tillvaro med låga omkostnader, fri kärlek, öppna relationer och mycket droger. Det är här den blonda, slanka och osäkra kvinnan faller handlöst för den mörke och tungsinte författaren Leonard Cohen. Det är kärlek vid första ögonkastet, enligt henne själv. De lever som en par på ön, hon som hans musa, han som den som ger henne livslusten tillbaka och får henne att uppskatta sin skönhet. Han blir även styvpappa till lille Axel.

Under de första åren är Leonard väldigt kreativ, skriver maniskt i den stekheta solen, ständigt påtänd av hallucinogena droger. Marianne sitter vid hans fötter, ger honom mat och sköter hushållet. Den första tiden är mycket lycklig men Leonard är sårbar i sin kreativitet och klarar inte av någon form av ansvar. Periodvis rymmer han från allt och åker tillbaka till Montreal. Under en av dessa perioder kommer den unge fotografen Nick Broomfield till ön. Han är 13 år yngre men blir Mariannes älskar för en kort tid innan Leonard återvänder. Vänskap består dock en livstid och Nick och Marianne kommer att träffas flera gånger under årens lopp. Det är hans foto och filmer som ligger till grund för dokumentären och de kärleksfulla bilderna visar tydligt hur nära han stått både Leonard men framförallt Marianne.

När Cohens författarskap havererar efter den misslyckade romanen Beautiful loosers, söker han alternativa försörjningssätt. Han åker till New York för att spela upp en liten låt för sångerskan Judy Collins för att få veta om det kan klassas som musik. Låten ”Suzanne” blir en stor hit för Collins. 1967 släpper han sitt debutalbum, Songs av Leonard Cohen, där spår nummer sex ”So long, Marianne” kommer att bli en stor framgång. På album nummer två, Songs from a room 1969, återfinns Marianne på albumets baksida, iförd en handduk, skrivandes på Leonards skrivmaskin i deras hem på Hydra. Öppningsspåret Bird on a wire är skrivet efter att Marianne påpekat att fåglarna, som satt på de nyligen installerade telefonledningarna på Hydra, såg ut som noter. Bird on a wire räknas bland Cohens tio mest älskade låtar och har spelats in av många andra kända artister så som Johnny Cash, Joe Crocker och Eva Dahlgren.

Leonard skickar meddelande till Marianne att hon och lille Axel ska komma och bo med honom men allt eftersom Cohens musikkarriären tar fart faller relationen isär. Konstnärer och artister är kanske passionerade älskare men de är sällan bra äkta makar, som den goda vännen Aviva Layton uttrycker det. Dessutom finns det kvinnor överallt i Leonards närhet och han älskar att ge dem sin uppmärksamhet. Svartsjukan tär till den grad att Marianne till och med funderar på att ta sitt liv.

Nick Broomfield har tidigare gett oss dokumentärer om andra stora artister så som Kurt & Courtney (1998), Biggie and Tupac (2002) och Whitney – can I be me (2017). Även om han, på ett Michael Moore vis, gärna sätter in sig själv i dokumentärerna så är styrkan i Marianne och Leonard att han faktiskt är en del av deras liv, inte minst Mariannes. Och på samma sätt Ihlen uppmuntrar Cohen i hans karriär uppmuntrar hon Broomfield i hans. Det är därför förvånande och delvis en besvikelse att filmen allt eftersom mer och mer kommer att handla om Leonards karriär, kvinnor, berömmelse och liv i största allmänhet. Mariannes liv, framförallt efter att hon återvänt till Oslo, nämns på ett svepande och nästan pliktskyldigt sätt. Kanske beror det till viss del som Mariannes självuppfattning – alla på Hydra var konstnärer på något sätt men hon var ointressant och ingen speciellt. Romantiken runt Hydra falnar dock drastiskt på slutet då det visar sig att en allt för lång vistelse på ön, framförallt för barnen, resulterade i psykisk ohälsa, missbruk och i många fall en för tidig död. Lille Axel är tyvärr inget undantag.

Det är väldigt ömsint, klart sevärd men delvis plågsam kärlekshistoria som visas upp. Av bilderna är det enkelt att förstå hur nära Marianne och Cohens stod varandra, men också hur smärtsamt det var för Marianne att älska honom som, trots att han älskade henne tillbaka, inte kunde stanna. Både Cohen och Ihlen är ense om att deras kärlek var stark, unik och sekundär alla andra relationer de haft. Även om relationen inte varade livet ut så gjorde kärleken det. Inte minst bekräftas det i det mail som Leonard skickar till Marianne och som läses upp för henne när hon ligger i sin sjuksäng, döende i leukemi. En scen så stark att den kommer stanna kvar i mig länge. Marianne och Leonard – words of love får fyra starka ögon av fem möjliga.
2019-08-21