Mortal Engines

Visuellt imponerande men svagt manus och stereotypa karaktärer

Regi: Christian Rivers

Manus: Fran Walsh, Philippa Boyens, Peter Jackson, baserat på bok av Philip Reeve

I rollerna: Hugo Weaving, Hera Hilmar, Robert Sheehan, Jihae, Ronan Raftery, Leila George, Patrick Malahide & Stephen Lang m.fl.

Genre: Action, äventyr, fantasi

Speltid: 128 min.

Ålder: 7 år i vuxens sällskap (annars 11 år)

Svensk biopremiär: 7 december 2018

Distributör: Universal Pictures International

Efter att atomvapnet Medusa utplånade större delen av jorden så har allt liv ändrats i denna post-apokalyptiska värld som utspelar sig mer än 1000 år framåt i tiden. Städer och byar finns inte längre på den karga marken utan står numera på gigantiska maskiner som flyttar sig dit chanserna för överlevnad är störst. ”Rovstäder” jagar efter mindre byar för att sluka dess resurser och skatter och på så vis hålla staden vid liv. London har tagit sig in i Europa tillsammans med dess invånare, mysterier och antikviteter från en nästan bortglömd tid.

I Mortal Engines får vi följa museiarbetaren Tom när han av misstag blir inblandad i en våldsam jakt efter hämnd. Robert Sheehan har huvudrollen som Tom Natsworthy, han har tidigare varit med i bl.a. Misfits (2009–2011), The Mortal Instruments: City of Bones (2013) och Love/Hate (2010- ). Karaktären Thaddeus Valentine spelas av Hugo Weaving som är känd från bl. a. The Lord Of The Rings trilogin (2001, 2002, 2003), Matrix (1999) och V For Vendetta (2005). Vi ser även Hera Hilmar i rollen som den hämndlystna Hester Shaw, Jihae som rebellen Anna Fang, Stephen Lang som Shrike, och Leila George som Katherine Valentine.

Regissören Christian Rivers är mest känd för hans medverkan som Storyboard Artist och Visuell Designer i filmerna The Lord Of The Rings trilogin (2001, 2002, 2003), King Kong (2005), och Hobbit trilogin (2012, 2013, 2014). Han har tidigare regisserat långfilmen Minutes Past Midnight (2016) och kortfilmen Feeder (2015). Värt att nämna är att Peter Jackson, regissör till bl. a. ovan nämnda trilogier, är en av denna films 8 producenter.

Inför denna film har det gjorts reklam för scenografin/kostymerna/rekvisitan och andra visuella avdelningar där det har påpekats att regissören Christian Rivers lagt stor vikt på dessa saker. Jag förstår efter att ha sett filmen att det är det enda de kan lyfta fram i reklamerna då alla andra komponenter verkar ha glömts bort. Alla scener har slående vackra och imponerande inslag i miljön samt utrustning och kostymer, men utan det finns tyvärr bara en platt och massproducerad historia i äkta Hollywoodstil.

Förutom en hämndlysten dotter som bär på sorgen efter sin döda mor så finns det inga karaktärer som har ett relaterbart förflutet eller djupare motivation till sina handlingar. Ett exempel är vår huvudkaraktär som vi följer genom detta äventyr, han hade otur i filmens början och försöker sedan bara göra det bästa av varje situation. Det var dock uppfriskande att se en klumpig man i behov av räddning från en kvick kvinna.

Tittare kommer vid flera tillfällen i filmen att haja till och höja på ögonbrynen åt märkliga detaljer, nedan nämns några. Ett antal rent ologiska saker som händer är t ex när en robot i mänsklig storlek, med hjälp av ett vanligt rep, drar ner ett stort flygande skepp trots att motorerna är på maximal effekt. Eller när en av karaktärerna är för svag för att rädda sig själv genom att klättra ned genom en lucka, men tillräckligt stark för att rädda sig genom att jagas över x antal vandrande villor. Eller varför en mördarrobot som kan korsa hela länder på en dag helt plötsligt saktar ned till ödesmättat promenadtempo så snart den kommer inom dödligt räckhåll för huvudkaraktärerna. Eller hur denna nämnda högteknologiska självständigt tänkande robot endast hade kompetens nog för att prata som Frankensteins Monster. Eller varför ett helt skepp skulle sprängas för att få upp en låda som ändå behöver sprängas separat.

Exemplen fortsätter, och hade historien varit fängslande så hade man kanske inte lagt märke till dem, men så var tyvärr fallet. Att större delen av filmen var slagsmål och explosioner tog dessutom bort en del av spänningen, även fast de var väldigt bra gjorda. Hugo Weaving var trovärdig och övertygande i sin roll som ständigt pendlade mellan kärleksfull far och ärelysten galning. Robert Sheehan spelade utstött på ett spexande sätt så som bara han kan göra och Jihae spikar sin något klyschiga karaktär ändå.

Denna film passar den som dras till visuella effekter och fantasifulla världar. Det var så pass originellt och bra gjort så att man efter filmen vill se mer av detta, men inte samma sak igen. Jag skulle gå och se en uppföljare eller remake på Mortal Engines om den var gjord av ett annat produktionsteam.

Två filmögon av fem.
2018-12-06

Rebecka Cutic