Tony Webster (Jim Broadbent) är en medelålders, frånskild man med en vuxen dotter, Susie Webster (Michelle Dockery) som är 36 år, höggravid och singel. Tony har en liten butik för begagnade Leicakameror, som han går till punktligt varje dag. Han har sporadiskt kontakt med sin exfru Margaret Webster (Harriet Walter). En dag får Tony ett rekommenderat brev, där han får veta, att han finns med i ett testamente efter mamman till hans flickvän Veronica (Freya Mavor) i unga år. Det mystiska beskedet leder till att han ställs inför sitt förflutna och så börjar hans vandring bakåt genom sin historia och sina minnen.
Jim Broadbent vann en Oscar 2002 och Golden Globe 2002 som bäste aktör i ”Iris” (2001). Han är kanske Englands mest mångsidiga karaktärsskådespelare och gör som 68-åring en lysande tolkning av den ganska grinige och självgode Tony Webster och hans förändring. Filmen skildrar lika mycket dåtid som nutid och Tony som ung spelas av Billy Howle. Den lite bittra exfrun Margaret görs utmärkt av Harriet Walter, som medverkat i otal filmer och TV-serier, men som oförklarligt nog ”bara” nominerats till olika filmpriser med högre status.
Oscarsvinnaren Charlotte Rampling har behängts med världens många filmpriser av högsta prestige och mottog också pris för ”Lifetime Achievement Award” vid Stockholm Filmfestival 2008. I filmen har hon en biroll, men lika viktig som en huvudroll. Hennes karaktär Veronica är handlingens profil, som berört och berör övriga roller i filmen, direkt eller indirekt. Rampling är dessutom de små gesternas mästare och hennes blickar och ansikte uttrycker dramat, som griper tag i en och väcker engagemang för mig som betraktare.
Jag är inte alltid så glad i filmer, som växlar mellan nutid och dåtid. Det finns andra och smarta sätt att berätta handlingens historiska händelser. Men med ”Känslan av ett slut” lyckas man dock ganska bra med detta och man får en fin inblick i vad som hände och varför och som förklarar Tonys person och även hur han i ungdomligt oförstånd djupt sårade personer i sitt förflutna. Konfrontationen i nutid med några av dess personer gör djupt intryck på honom och trots sin rätt höga ålder får Tony ett slags uppvaknande och vinner större empati genom sin rannsakan. Den mognaden hos en äldre herre spelar Broadbent briljant, även om det ändå känns lite väl tillrättalagt för ett slag happy end, trots allt. Tony säger i början i filmen, att ”När vi var unga ville vi att känslor skulle vara som i böcker vi läst”.
Jag har inte läst Julian Barnes bok, men sällan blir filmen lika bra eller bättre. Det är ju olika media, som påverkar våra sinnen och intryck på olika sätt. Men jag grips ändå av filmens äldre rollkaraktärer och deras känslighet och hur de lyckats ta sig vidare genom olika svårigheter.
”Känslan av ett slut” är en vuxenfilm, om man väljer att kalla den så, som berättas mera i ett relationsdrama än i yttre actionscener . Engelska filmmakare förfaller inte till sentimentalitet och försöker inte förföra oss med billiga trix. Storyn bära sig själv och skådespelarna underordnar sig dramat. Deras casting är alltid av bästa sort och landet verkar ha en uppsjö av karaktärsaktörer, i varje fall verkar det så, i både film- och Tv-produktioner.
Det blir fyra vackra filmögon av fem.
2017-03-24
