Jennifer Lawrence som Katniss Everdeen i The Hunger Games: Cathing Fire

Regi: Francis Lawrence
Manus: Simon Beaufoy, Michael Arndt
Skådespelare: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth m.fl.
Speltid: 146 min.
Land: USA
Ålder: från 11 år
Genre: Action, äventyr
Svensk biopremiär: 20 november 2013
Distributör: Nordisk Film
Länk till Imdb

Meningsfull och efterlängtad ungdomsaction.
När man har väntat på en film i nästan fem år är det svårt att hålla förväntan under kontroll. Ändå försöker jag alltid gå in till biografen med öppet sinne och mantrat att ingen bok går att skildra ordagrant genom rörlig bild. I den första filmen, The Hunger Games från 2012, lämnade vi Katniss och Peeta som nyblivna segrare i Panems 74:e hungerspel. Uppföljaren The Hunger Games: Catching Fire från 2013 tar vid när kamerorna har lämnat Katniss och Distrikt 12, men som snart är schemalagda att återvända till den årliga segrarturnén.

Katniss Everdeen (Jennifer Lawrence) upproriska handling med de giftiga bären, när hon och Peeta Mellark (Josh Hutcherson) slutligen vann Hungerspelen, blev gnistan på en löpeld av hopp som snabbt sprider sig genom distrikten. Under resans gång förstår hon, att hennes trots mot regimen gjort henne till symbolen för upploppen. Presidenten gör allt han kan för att röja undan Katniss utan att göra henne till en martyr för revolutionen. I ett försök att rädda de som står henne nära går hon med på att bli en del i presidentens politiska spel. Hennes kamp tar en minst sagt fysisk form när hon återigen tvingas delta i Hungerspelen, där hon sakta inser att den verkligen fienden kanske inte finns instängd tillsammans med henne på arenan.

Oscarsbelönade Jennifer Lawrence från bl.a. Du Gör Mig Galen! från 2012 gör en toppeninsats som en svettig, stönande, blodig, arg, förtvivlad och upprorisk Katniss Everdeen. Jag spår henne ett fullbokat inspelningsschema de kommande åren.

Francis Lawrence har med filmerna I Am Legend från 2007 och Constantine från 2005 erfarenhet av att förmedla mörka dystopier. Han lyckas i The Hunger Games: Catching Fire skildra en futuristisk värld, som på många sätt skiljer sig från den verklighet vi lever i idag, men ändå inte känns allt för avlägsen. Som vuxna bör vi rikta en gemensam tacksamhet till författaren Suzanne Collins för att ha skapat en hjältinna som varken står handfallen eller hjälplös att inspirera våra ungdomar. Det bör också nämnas att Hungerspelen-serien målar upp en ondska, som inte är en ensam måltavla. De skildrar en kamp med många gråzoner, där även de rätta valen och bästa intentionerna kan få fel konsekvenser.

Bitvis är det svårt att avgöra om den stela stämningen mellan Peeta och Katniss är otroligt välspelad eller smått undermålig. Hur som helst skapar deras rolltolkningar en ansträngd och annorlunda kemi som är påtaglig även för de som inte är inbitna anhängare. Triangeldramat mellan Katniss, Peeta och Gale (Liam Hemsworth) skildrar en kärlek som inte är självklar. Det för oss på ett spännande sätt långt ifrån den sliskiga och tonårspornografiska kärlekshistorien som genomsyrade Twilight-filmerna.

Det märks tyvärr tydligt att filmskaparna tvingats hålla tillbaka på blodet för att filmen ska förbli tillåten även för den yngre publiken. Som tur är känns storyn i sig stark nog för att hålla handlingen spännande trots den akuta splatterbristen.
Betyget blir därför fyra av fem filmögon.
2013-11-18