Recension: Tålamodets sten

eye eye eye eye eye
tålmodets stenw
Golshifteh Farahani och Hamidreza Djavadan i Tålamodets sten.

Originaltitel: The Patience Stone (Syngu’e sabourRegi: Atiq Rahimi
Manus: Jean-Claude Carriére efter roman av Atiq Rahimi
Skådespelare:
Golshifteh Farahani, Hamidreza Djavadan, Hassina Burgan, Massi MrowatGenre: Drama, krigsfilm
Speltid: 102 min.
Land: Afghanistan
Svensk biopremiär: 12 december 2013
Distributör: Njutafilms
Länk till Imdb

Utmärkt regi och duktiga aktörer i brutalt drama om islamistisk kvinnosyn.
I ett krigshärjat område i Afghanistan tar en kvinna (Golshifteh Farahini) hand om sin komatösa make (Hamidreza Javdan), som ligger totalförlamad i deras hem efter ett gevärsskott i nacken. Hustrun sköter hemmet och deras två små barn. Hon lever på gåvor från sin faster (Hassina Burgan), som är prostituerad på en bordell och är en trygghet för kvinnan och hennes barn.

Kvinnan börjar tala med sin tyste make och berättar för honom om sitt liv. Hon vet inte om han kan höra henne, men hon tar tillfället i akt att få komma till tals, vilket har förnekats henne under deras tioåriga äktenskap. Omkring dem pågår krig och rebellsoldater tränger in och mördar grannarna och tar sig även in till kvinnan och hennes make.

Skådespelerskan Golshifteh Farahini gör ett imponerande porträtt av den utsatta, fattiga kvinnan och henne livssituation. Farahini lever i exil i Paris efter att han blivit förbjuden att återvända till sitt hemland Iran, då hon poserat naken i protest mot en islamistisk kvinnosyn.

Det är hoppfullt och känns befriande, när kvinnan genom sina berättelser revolterar mot sin tyranniske make, men också mot religionen och samhället där hon lever. Filmtiteln syftar på den magiska sten, som man kan anförtro sina innersta tankar. Stenen tar upp alla smärta och när den en dag spricker befrias berättaren från sin smärta. I filmen är den förlamade mannen stenen som hans hustru delger sina hemligheter.

Filmen är till största delen inspelad i Marocko, utom en del scener i Kabul med kämpande vaktlar, som är en populär vadhållningshobby hos afghanska män.

Det utmärkta filmfotot av Thierry Arbogast beskriver med rörlig kamera stressen och oron i kvinnans livssituation. När bilderna stannar upp är det för att skildra scener med mera känslomässigt intima situationer. Författaren och regissören Atiq Rahimi fick Frankrikes mest prestigefyllda litterära pris, The Prix Goncourt, för sin bok.

Tålamodets sten är en annorlunda och upprörande filmberättelse, som öppet och brutalt skildrar livsvillkoren i ett krigshärjat, islamistiskt samhälle och dess människosyn. Filmen är Afghanistans Oscarsbidrag till bästa utländska film

Filmen får full pott, fem filmögon.
2013-11-10
JanEjeF

Jan-Eje Ferling