Vincent Lindon och Chiara Mastroianni i Svinen.

Originaltitel: Les salauds
Regi: Claire Denis
Rollerna: Vincent Lindon, Chiara Mastroianni, Julie Bataille, mfl.
Genre: Drama
Speltid: 83 min
Biopremiär: 22 november 2013
Från ålder: 15 år
Land: Frankrike
Distributör: Tri-Art Film
Länk till Imdb

En mörk familjetragedi om makt, pengar, sexövergrepp.
Marco Silvestri (Vincent Lindon) återvänder till Paris från livet på havet som sjökapten. Han ska hjälpa sin upprörda syster Sandra (Julie Bataille), vars make nyligen har begått självmord och även stödja hennes svårt traumatiserade dotter Justine (Lola Creton). Familjeföretaget håller också på gå i konkurs. Sandra skyller på affärsmannen Edourd Laporte (Michel Subor).

Marco planerar en hämnd och flyttar in i samma fastighet som affärsmannen Laporte och hans älskarinna Raphaëlle (Chiara Mastroianni).  Men det finns grymma hemligheter i systerns familj som ännu inte kommit upp på ytan och som hindrar Marcos planer och förändrar hans förståelse för situationen.

Svinen är en mörk och drömlik film och ett ohyggligt familjedrama. Den skildrar förvirrade människor i högre samhällsklasser, som antingen är i maktposition eller i desperat behov av pengar. Det gör, att de utnyttjar eller låter sig utnyttjas sexuellt, vilket kan ske i alla samhällsklasser och oftast under ytan. Begär blir till ondska, sexuell passion till smutsspel och normalt liv till moraliskt förfall och tragedier. Orsakerna är begär efter makt eller pengar eller bådadera.

Filmen är mästerligt gjord och insikterna växer under dramats gång. Svinen har en tragisk ton, som förmedlas skickligt att regissören. Sorgliga, irreparabla händelser skildras i drömlika scenarior som tycks ödesbestämda. Som åskådare kan man förstå vad som hänt och orsakerna till det, men också att tragedierna är oundvikliga. Många av karaktärerna har något att dölja. De är mer eller mindre ondskefulla, vilket de uttrycker på olika sätt i oftast sexuella handlingar.

Regin och det utomordentliga filmklippet gör dramat rikt på perspektiv och illavarslande förutsägelser. I inledningen kastas man in i filmens mardrömslika händelser som visar den stora tragedin. Man frågar sig, om det är någon våldtäktsman eller mördare som drabbar oskyldiga.

Därefter verkar filmmakaren avsiktligt skapa förvirringar och man måste vara klarvaken för att hänga med i handlingen, som läggs som ett pussel. Till slut uppenbaras dock den förtäckta och otäcka sanningen.

Men trots allvaret och spänningen måste jag erkänna att filmen blir nästintill ointressant efter en timma. Orsakerna är formen av berättandet, som bromsar upp dramat, trots mycket bra skådespelare. Replikerna känns oengagerade eller är det kanske översättningen som haltar? Den vardagliga miljön lyfter dock fram tragedin och det moraliska förfallet på ett skickligt sätt.

Svinen har en extremt begåvad regissör, men manuset är dåligt. Filmen känns lite omodern i sin gestaltning, vilket delvis beror på filmusiken och ljudet. Enbart regissörens skicklighet skulle ge filmen fem filmögon, men manus och uttrycksformen tar ned betyget till tre filmögon.
2013-11-20