Recension: Lovelace

eye  eye  eye
lovelace
Amanda Seyfried och Peter Sarsgaard i Lovelace.

Regi: Rob Epstein, Jeffrey Friedman
Manus: Andy Bellin
Medverkande: Amanda Seyfried, James Franco, Peter Sarsgaard, Sharon Stone, Adam Brody, Robert Patrick, Eric Roberts, Juno Temple, Chris Noth m.fl.
Genre: Drama, biografi
Tid: 93 min.
Land: USA
Språk: Engelska
Sverigepremiär 29 november 2013
Distributör: Noble Entertainment
Länk till Imdb

Halvsanningar om porrstjärnan och hennes destruktive make.
Alla har hört om 70-tals porrfilmen ”Långt ned i halsen” från 1972. Men få vet vem huvudrollen i filmen, Linda Lovelace, var i verkligheten. Likaså hur den oskyldiga unga Linda Boreman blev sexgudinnan Lovelace.

Lovelace tar oss tillbaka till 1970-talet. På bioduken ser vi en vacker, lyckad kvinna köra fram genom ett soldränkt LA. Det är Linda Lovelace, som blir den gränslösa porrstjärnan inför en hel värld.

Rollen Linda Lovelace, med en klitoris i halsen, har dock ingen röst. Den tillhör i stället hennes man Chuck (Peter Sarsgaard). Linda Lovelace är en skickligt frammejslad produkt spunnen ur den farliga romansen med den äldre, charmige Chuck. Han älskar hennes inre ärr och utmanar hennes mycket kontrollerade tillvaro och får henne att känna sig levande. Champagne, sex, sand, hav, äktenskap. Allt är perfekt tills illusionen brister.

Filmen gör en snygg vändning, när Chuck hamnar i fängelset. Då bekräftas några av de föraningar man haft, nämligen att Chuck är våldsam, hotfull och manipulativ. Men Linda är formbar. Hon har kontrollerats hela sin uppväxt och fostrats att lyda andra. Chuck är inte sen att använda det till sin fördel. Hans plan är, att Linda ska rädda honom ur hans ekonomiska kris. Han lär henne någonting, som män brukar vilja ha och skapar den fiktiva karaktären Lovelace, stjärnan han själv alltid önskat sig.

Alla i filmteamet ser vad Linda har för kvaliteter, men även hennes problem. Hennes lör är täckta med blåmärken. Produkten Linda Lovelace är produkten, som Chuck äger, men har svårt att dela med sig av.

Vändpunkten kommer i mitten på filmen. Då gör filmen ett tidshopp sex år tillbaka. Där berättar Linda med sin egen röst om sitt liv och den, till synes perfekta masken faller sönder. Men Lindas berättelse blir dock ifrågasatt. Hur kan någon tvingas medverka i en porrfilm? Varför lämnade hon inte Chuck tidigare?

När filmen slutar kan jag bara konstatera att filmmakarna lyckats skapa ett mycket intressant biodrama. De lämnar utrymme för olika tolkningar, men har gjort ett välklippt, välspelat och provocerande filmverk. Var Linda Lovelace bara var ett offer och en utnyttjad produkt? Det är tveksamt om de besvarar den frågan. Tyvärr försvinner Linda i handlingen och filmporträttet, som tar över handlingen, är Chuck.

Filmen får tre filmögon av fem.
2013-11-10
YohannaIdha2

Yohanna Idha