Recension: Pompeii

eye eye eye

Pompeii
Emily Browning och Kit Harington i ”Pompeii”

Regi: Paul W.S. Anderson
Manus: Janet Scott Batchler, Lee Batchler, Michael Robert Johnson
Medverkande: Kit Harington, Emily Browning, Keifer Sutherland, Adewale Akinnouye-Agbaje m.fl.
Genre: Action, drama
Speltid: 105 min.
Land: Kanada, Tyskland
Språk: Engelska
Ålder: från 15 år
Svensk biopremiär: 25 april 2014
Svensk distributör: Nordisk Film
Länk till IMDb


Kärlek och svärdskamp under en av antikens värsta naturkatastrofer
.
En rik romersk flicka och en gladiatorslav faller handlöst för varandra vid första ögonkastet. När vulkanen Vesuvius bringar staden på fall måste gladiatorn Milo (Kit Harington) kämpa sig ut ur arenan för att rädda sin kära Cassia (Emily Browning) undan undergången.

Låter historien bekant? Ja, ”Pompeii” bjuder inte på några större överraskningar, utan serverar ett välbeprövat koncept. Gladiatorer som tappra rebeller mot överheten Rom har vi sett förut. Enligt filmlogiken är det förstås den grymme senator som Cassia lovas bort till, som en gång slaktade Milos familj. Dubbel anledning att röja senatorn ur vägen alltså.

Filmen är för den som gillar att se sandalskodda svärdskämpar puckla på varandra så det står härliga till. Blod, svett och hårdföra män, men som trots allt har hjärtat på rätta stället, så fort sköna damer är i nöd. Allt detta medan marken skakar och vulkanen mullrar olycksbådande för att slutligen spruta lava och glödande klot genom 3D-glasögonen.

Handlingen fungerar som en logisk transportsträcka mellan fightsekvenserna, men bjuder tyvärr inte på mera djup än så. Den drivs av sammetsögde Kit Harington, mest känd som Jon Snow i TV-serien ”Game of thrones”, som här fått slänga av sig vinterpälsen för att blotta sin bringa i den ena svettiga svärdskampen efter den andra. Han passar som svårmodig actionhjälte, men det hade blivit mera spännande om filmskaparna låtit oss tvivla åtminstone ett ögonblick på hans förmåga att besegra varje grym romare som kommer i hans väg.

Likaså hade det blivit intressantare om den sköna Cassia fått något mera att göra än att bara tråna efter och räddas av sin gladiatorvän. Det har funnits en positiv trend de senaste åren inom samtliga action-genrer att låta de kvinnliga karaktärerna få vara med och slåss de också. Men här har hjältinnan åter reducerats till att, söt och olycklig i sönderriven klänning, vänta på hjältens hjälp. Visserligen hade det saknat all trovärdighet om den förnäma flickan kunde slåss som en gladiator, men begåvad med lite klipsk förslagenhet hade hon kanske kunnat rädda sig ur några trångmål själv. Dessutom hade lite mera humor kunnat sätta färg på karaktären.

Med teknologins hjälp kan vi i alla fall glädjas åt att få se det antika Pompeii resa sig ur askan igen för att sedan åter gå under. Svepande vyer över gladiatorarenan med staden som omnejd gör att vi förflyttas tillbaka till antikens värld på ett sätt som bara är möjligt med filmens magi.

Storslagen och spektakulär historisk action, men med en handling som känns lite väl tunn, även för den här genren. Recensentens glädje över att se Pompeii komma till liv och Kit Haringtons smäktande blick gör att den trots allt skrapar ihop tre filmögon.
2014-04-22
EvjeniaBäckström2

Evjenia Bäckström