Regi och manus: Maj Wechselmann

Filmfotografi: Maj Wechselmann, Bo Levin, Göran Setterberg m.fl.
Längd: 77 min
Biopremiär: 11 januari 2013
Filmkategori: Långfilm, dokumentär.
Land: Sverige
Distributör: Folkets Bio
Länk till Imdb

Skrämmande fakta om när det otänkbara inträffar och dess fasansfulla följer.
Japan har haft rykte som ett säkert land vad gäller hanteringen av kärnkraftverk. Men jordbävningen och tsunamin, som slog mot Fukushimas kärnkraftverk den 11 mars 2011, har bevisat motsatsen.

Wechselmanns dokumentär har som röd tråd en fråga från Bi (Beatrice Dehkordi). Hon bor i Varberg, nära Ringhals, och undrar om en sådan olycka kan hända i Sverige och vilka konsekvenserna kan bli. I Japan fick 150 000 personer fly från det drabbade området, där strålningshalterna är uppåt 100 gånger över det normala på flera platser.

Filmen avslöjar också, att det funnits ett samspel mellan Japans regering, företaget TEPCO och kriminella element. Hårresande fakta gör en mörkrädd där man sitter i biosalongen och tar del av en ofantlig mängd vetenskaplig fakta, som tyder på att Fukushima blir som Tjernobyl, en dödsdömd zon.

Enligt den japanska kommissionen, som skrev rapporten om olyckan i Fukushima, tycks TEPCO har nonchalerat de mest elementära säkerhetskraven. När Bi besöker Japan väcks frågan på nytt om säkerheten hos de svenska kärnkraftverken och i synnerhet Ringhals. Utan att avslöja väsentliga delar i dokumentärens teser kan vi sammanfatta, att det ser ut att vara kejsaren utan kläder även i detta fall.

Dokumentären är en kritisk granskning av hemlighetsmakeriet omkring kärnkraften och hur svag planeringen och ansvarsfördelningen är, när och om det otänkbara inträffar. Ohyggliga faktasiffror radas upp och man känner obehag över hur lite man vet om atomkraftens förödande effekter, om olyckan är framme. Filmen bygger på den vanliga människans synpunkter, i det här fallet Bi, och som kan motivera vissa youtube-klipp av dåligt kvalitet.

Överlag borde Wechselmann varit mera omsorgsfull med övergångarna mellan de olika inslagen. Ibland får man intrycket av att filmen ”hackar” fram sig, särskilt den första kvarten. Mycket och komprimerad fakta göra att det ibland blir svårt att hinna ta in och smälta information, innan filmen går vidare på ett annat spår.

Filmen får tre filmögon för sin relevans, för sina skrämmande faktauppgifter och för sin ärliga presentation.
2012-12-18