Recension: Tusen gånger starkare

eye eye eye eye

tusengångerstarkare

Biopremiär 24 september
Regi: Peter Schildt
Speltid: 85 min.
Premiär: 25 september
Distributör: AB Svensk Filmindustri

Lysande om makt och frihet.
Relationer i kamratgäng och mellan lärare och elever har skildrats på film sedan 1930-talet. Den här filmen visar hur vuxenvärldens makthierarkier redan finns i klassrummen och mellan eleverna. Men de går att förändra. I filmen kommer Saga in som ny elev. Hon har bott utomlands i många år och saknar den svenska skolans koder umgänge med lärare och elever. Hennes rakhet och oförställdhet väcker oro och vänder upp och ned på maktbalansen.

Först är Sagas intåg i klassen en befriande kraft. Flickorna fattar mod och killarna får tona ned sitt kaxiga överläge. Lärarna ser nöjda på förändringarna. Men sedan blir det hotfullt. Makten glider ur händerna på några och då kommer straffen. Saga får ge sig iväg. Men hon har sått frö hos några som får levnadsmod och vågar ta plats. Filmen är lite väl skruvad p sina ställen, men det gör inget. Budskapet är tydligt. Alla mänskliga sammanhang har synliga och osynliga maktnivåer medsanktioner mot dem som vågar bryta mönstret. Saga spelas skickligt at Judit Weeger, men hon är störande mycket äldre än sina klasskamrater. Musiken av Anders Melander fick både fötterna i salongen och på ungdomarna på duken att rocka loss. Härligt!

Det blir fyra filmögon för en stark och viktig berättelse.
Jan-Eje Ferling