”Tulpanfeber” utspelar sig i 1600-talets Amsterdam. Holland är kolonialmakt med blomstrande handel. Den välbeställda borgarklassen betalar dyrt för att bli avporträtterad av mästare som Rembrandt eller Vermeer. Tiden är det holländska måleriets guldålder.
Filmer om konstnärer och författare tänks locka den kulturintresserade publiken till biograferna. Handlingen är ofta kryddad med romantik för att nå en så bred publik som möjligt. Filmerna brukar inte alltid uppskattas av kritikerna
”Tulpanfeber”, liksom filmsuccén i genren ”Flicka med pärlörhänge” (2003), är satsningar enligt detta koncept. Båda bygger på bästsäljande böcker. ”Flicka med pärlörhänge” tar sig an tillblivelsen av Johannes Vermeers berömda målning ”Flicka med turban”. Filmens foto återger stilsäkert miljön från Vermeers tavlor. Även i ”Tulpanfeber” är miljön och folklivet längs Amsterdams kanaler fångat med vackra konsthistoriska referenser.
”Tulpanfeber” knyter också an till en annan film i samma genre ”Shakespeare in Love” (1998). För manus till båda filmerna står den Oscarvinnande dramatikern Tom Stoppard. Filmerna flödar av romantik och förvecklingarna är komplicerade.
Kärlekskarusellen i ”Tulpanfeber” tar fart under den eskalerande spekulationen med tulpaner åren 1636 – 1637 i Holland. Det handlade då inte om handel med blommor utan om tulpanlökar. Skörden av löken såldes och köptes på tulpanbörsen likt dagens optioner. Löken förväntades att vid skörd ha förökat sig och ge vinst. Innan tulpanbubblan sprack, som alla bubblor brukar göra, uppges priset på den ovanliga tulpanlöken ”Semper Augustus” kunde betala för tre ståtliga boningshus längs Amsterdams kanaler.
I centrum för spekulationsekonomin befinner sig i filmen, något oväntat, abbedissan i St. Ursulas kloster. Hon spelas suveränt av Judy Dench. Enbart Dame Judy i rollen som affärsmedveten, tulpanodlande nunna är värt biobesöket. Även Tom Hollander i rollen som filmens obehaglige kvinnodoktor Sorgh är en intressant bekantskap.
Däremot är filmens unga kärlekspar, köpmannen Cornelis Sandvoorts hustru Sophia (Alicia Vikander) och konstnären Jan van Loos (Dane DeHaan), något av en besvikelse. Trots att parets historia bygger på passion, svek och förveckling lyckas den inte engagera fullt ut. Något som filmens producenter verkar medvetna om. ”Tulpanfeber” spelades in redan 2014 men har omarbetats inför årets slutliga filmpremiär.
Det bör inte hindra sommarpubliken från att söka sig in i biografmörkret för en romantisk film om kärlekens irrvägar och tulpanspekulationer.
Tre filmögon till ”Tulpanfeber”.
2017-06-27
