Recension: Tomorrow when the war began

eye eye eye eye

  tomorrowthen the war bein

Regi: Stuart Beattle
Speltid: 104 min.
Premiär: 8 april 2011
Distributör: United International Pictures

Spännande, välgjort, men ologiskt dumt
Åtta tonåringar i lugna småstaden Wirrawee i Australien, åker och campar på en vacker plats bland bergen kallad “Helvetet”. De kivas, flirtar och leker. Under natten hörs krigsplan dundra fram över dem. När de kommer hem, är deras hemstad ockuperad av asiatiska militärer, som föst ihop befolkningen i en stor inhägnad med vakttorn och skjuter ihjäl dem som protesterar. Läs mera HÄR!

Ungdomarna bildar genast en gerillagrupp och beslutar sig för att befria sina familjer och försöka krossa fienden. De begår många irriterande dumheter, som ger dem problem. Men de bepansrade angriparna låter sig ändå ofta luras. Ellie (Caitlin Stasey) tar med mod och hämndlystnad initiativet. De övriga, som bästa vännen Corrie (Rachel Hurd-Wood) med sin pojkvän Kevin (Lincoln Lewis), blyga skönheten Fiona (Phoebe Tonkin), stökige busen Homer (Deniz Akdeniz), religiösa Robyn (Asleigh Cummings) och Lee (Chris Pang) drivs med av revanschlustan och växer snabbt till aningslösa soldater.

Filmen bygger på de populära böckerna av James Marsden och TV-serier med samma titel och som spritts och sålts i miljonupplagor. Det abrupta slutet på filmen säkrar en fortsättning.

Patriotismen flödar. Söta, naiva ungdomar blir hjältar. Krig är en spännande lek, där utgången är given. De maktlösa och oskuldsfulla vinner. Vi ska stiga in i sagans farliga värld och förväntas lägga logik och vuxensyn åt sidan. Här gäller fiktion och underhållning, som går före högst befogade frågor, om hur överfall och annektering ska bemötas. Även om media och kommunikationer lokalt slås ut av fienden, så kan en kontinent inte intas utan att omvärlden reagerar. Men nu läggs hela uppgiften för försvaret på ungdomarna. Annars blir det ingen äventyrsfilm. Man hoppas innerligt att ungdom inte för ett ögonblick tror att filmen skildrar krigskonst eller hur modern krigsföring ska gårtill. Det vore förödande.

Filmen får ändå fyra filmögon, därför att den är spännande och välgjord i sin genre. Det är mycket överspel och skruvade händelser, men man grips med av dramat, trots att allt är ganska förutsägbart. Rollfigurerna är överdrivna, men man berörs ändå av deras ungdomliga charm.

Jan-Eje Ferling