Recension: The Trip to Italy

eye eyeeyeeye
The Trip To Italy
Rob Brydon och Steve Coogan i The Trip to Italy.

Regi och manus: Michael Winterbottom
Medverkande: Steve Coogan, Rob Brydon, Claire Keelan, Rosie Fellner, Marta Barrio
Spellängd:112 minuter
Genre: Komedi
Ursprungsland och år: Storbritannien 2013
Svensk distribution: NonStop Entertainment
Svensk biopremiär: 15 augusti 2014
Länk till IMDb

En road movie i Byron och Schellys fotspår.
Det här är andra gången som paret Steve Coogan och Rob Brydon ger sig ut på en kulinarisk resa. Förra gången det begav sig, i filmen ”The Trip” (2010), gick resan till The Lake District i Wordsworths och Coleridges sällskap. På uppdrag av The Observer testade Coogan och Brydon 10 restauranger ständigt diskuterande, citerande och imiterande. ”The Trip” blev en framgång som nu får sin uppföljare i ”The Trip to Italy”.

Liksom föregångaren är ”The Trip to Italy” ursprungligen en BBC-serie som klippts ned till en road movie. Manusförfattare och regissör är då som nu Michael Winterbottom. Han har tidigare regisserat Coogan och Brydon i ¨Tristam Shandy¨ (2005) och vet att lämna sina skådespelare stort utrymme för improvisationer framför kameran.

I ”The Trip to Italy” tar sig Coogan och Brydon fram i Lord Byrons och Percy Shellys fotspår längs italienska vägar. Lika samspelta som förra gången färdas de genom Ligurien, Toscana, Rom, Amalfikusten och Capri. Liksom i den förra filmen gestaltar Coogan och Brydon mer eller mindre sig själva. Även denna gång avnjuter paret god mat i vackra miljöer. Vännerna stannar till där Byron och Shelly bott, diktat och, i Shellys fall, kremerats efter en drunkningsolycka. De besöker också inspelningsplatser där filmhistoria skrivits av storheter som Roberto Rosselini och Ingrid Bergman (”Viaggio in Italia”, 1953)

Det har gått några år sedan Coogan och Brydon förra gången reste tillsammans. En viss medelålders-noja gör sig denna gång påmind, men bekämpas med intelligens, humor och självironi. Samtalen flyter lätt utan att tråka ut. För den filmintresserade är röstimitationerna av stjärnor som Dustin Hoffman, Sean Connery, Al Pacino, Marlon Brando och Anthony Hopkins kryddan i aldrig sinande diskussioner. Michael Canes röst är favoritobjektet. Hur denna storstjärnas repliker bäst ska återges lyckas Brydon och Coogan aldrig riktigt enas om.

En av filmens höjdpunkter utspelar sig i Pompeji. Brydon, som för övrigt ges större utrymme i denna film än i den föregående, för här ett samtal med en förstenad romare i en glasmonter. Det samtalet över seklerna ger full valuta för biobesöket!

Filmen får fyra filmögon.
2014-06-09
EvaSarman2

Eva Sarman