The Crown är en TV-serie, producerad och skapade av Netflix och säsong 1 började sändas 2016 med 10 avsnitt. Det är ett biografiskt drama om drottning Elizabeth II av Storbritannien.
Drottningen spelas av Claire Foy, som mycket välförtjänt vann Golden Globe 2017 för sin tolkning av huvudrollen. Hon är född 1984 i England och debuterade som TV-stjärna i serien Being Human 2008. Sedan har TV blivit hennes mesta media för sina skådespelarinsatser i bland annat TV-serierna Little Dorrit 2008, The Promise 2011, Upstairs Downstaires 2010–2012 som Lady Persephone Towyn/Lade Persie och Wolf Hall 2015 som Anne Boleyn.
Claire Foy gör ett imponerande porträtt av Elizabeth II med värdighet, allvar och en behärskad känslighet, som känns mycket trovärdig. Från säsong 3 kommer hon att bytas ut med Olivia Colman för att stämma med att drottningen blir äldre. Olivia Colman är känd från bland annan TV-serierna The Night Manager 2016, där hon vann Golden Globe 2017 för sin biroll, och Broadchurch 2013–2017 som jag tyckte var mycket välgjord och spännande deckarserie.
I The Crown görs Prince Philip utmärkt av Matt Smith född 1982 i England, som också liknar sin rollkaraktär på flera sätt. Han har också nominerats för sina insatser i The Crown i olika sammanhang. Matt Smith är kanske mest känd som The Doctor i TV-serien Doctor Who 2010–2014. Duke of Edinburgh/Prince Philip skildras som ganska omogen och vidlyftig och även missnöjd med att ”bara” vara make till drottningen. Även I långfilmen The Queen 2006, där Elizabeth II görs briljant av Helen Mirren och som gav henne en Oscar 2007 och en Golden Globe samma år, så skildras Prince Philip också som ganska missnöjd och nästan osympatisk, men som ändå står kvar som make till drottningen och far till deras barn.
Princess Margaret spelas av Vanessa Kirby. Hon är inte porträttlik, men gestaltar bra sin rollkaraktärs svårigheter att leva i skuggan av sin storasyster Elizabeth II och försöka hitta ett liv utanför de strikta formerna, som det engelska hovet då verkade i. Hon kedjeröker, dricker, förlorar sina älskare som storasyster inte godkänner som partners. Princess Margaret är olycklig och längtar efter kärlek och i det ett eget familjeliv. Först när hon möter den frigjorde och respektlöse fotografen Antony Armstrong-Jones som spelas fint av Matthew Goode, som Margaret möter en man som behandlar henne som kvinna och inte som kunglig.
Drottningmodern spelas av Victoria Hamilton och är långt ifrån porträttlik originalet, så att säga, men hennes inflytande över döttrarna stämmer måhända med verkligheten i det att hon är från en generation som än mer var låsta av hovets protokoll och var inte lika förändringsbenägen, när tidens krav på anpassning till ett modernare synsätt på demokrati och närhet till folket.
The Crown har skrivits mästerligt av Peter Morgan född 1963 i England och som också skrev till The Queen, som nominerade honom till en Oscar 2007. Manus till The Crown bygger på den fakta Peter Morgan menar sig ha fått fram, när han avslöjar drottningens privata svårigheter bakom dörrarna till Buckingham Palace. Manus matchar väl den höga kvalitén på skådespeleri, regi av bland annat Philip Martin, Benjamin Caron m. fl. i de olika säsongerna somt det mycket vackra filmfotot av Adriano Goldman och Ole Bratt Birkeland i säsong 1 och av Stuart Howell i säsong 2.
The Crown är nog den TV-serie som hittills fängslat mig mest, så här långt, för sin höga artistiska och tekniska kvalité. Varje scen är fängslande och övergångarna mellan dem enastående bra gjorda. Det finns inga inslag som utfyllnad eller överdrifter, överspel eller uttryck och händelser enbart för att kittla sin publik. Det är tveksamt, om något annat land än England kunnat skapa TV-serien med så genuin konstnärlighet. Nu ska sägas, att The Crown är Netflix dyraste TV-serie som hittills kostat cirka MUSD 156.
Netflix planerar ytterliga 4 säsonger och säsong 3 beräknas vara klar senhösten 2018, säger de mest optimistiska. Men TV-serien är väl värd att vänta på, om än med viss otålighet. Vi vill ju veta hur det går, även om vi idag sitter med facit. Dramerna och konflikterna finns under den officiella ytan, som media oftast förmedlar. Vi får i TV-serien ta del av spelet bakom maskerna och det traditionen kräver. Ytterst handlar det ju om människor med samma behov som vi andra. Det tar på deras livskraft och kompromisser löser inte alla motsättningar. The Crown skildrar de dramerna och händelserna på ett fängslande och skickligt sätt, långt ifrån såpa-produktioners berättarstil. Men the Cronn ändå lätt att ta till sig och njuta av. Miljöer är ofta autentiska och kostymer påkostade liksom rekvisita och de inspelningsplatser man tvingas göra i studios.
The Crown skildrar också de historiskt politiska förvecklingar och skeenden, som också påverkar den kungliga familjens liv som t.ex. Suezkrisen, då Egypten själva tar över kommandot över Suezkanalen från engelsmännen, som planerar att återta den med militära medel.
Det blir fem filmögon av fem för de första två säsongerna. Vi är många, som ser fram emot att få ta del av fortsättningen.
2017-12-25
