Året är 1960. Det kalla kriget är extra kallt och den fientliga tonen mellan de två stormakternas ledare eskalerar med Kennedy på ena sidan och den alltmer oberäkneliga Khrusjtjov på den andra. Hotet om ett atomvapenkrig ökar för varje dag och omvärlden förbereder sig för det värsta. Oleg Penkovsky (Merab Ninidze), överste i sovjetiska militära underrättelsetjänsten GRU, befarar att Khrusjtjovs impulsivitet ska leda till en katastrof och bestämmer sig för att förse västsidan med information om bland annat Sovjets vapenarsenal, brister i försvaret och direkta planer för att förhindra ett nytt världskrig. I London blir affärsmannen Greville Wynne (Benedict Cumberbatch) kontaktad av Dickie Franks (Angus Wright) från brittiska MI6 och Emelie Donovan (Rachel Brosnahan) från amerikanska CIA, då han som resande affärsman till öststatsländer anses perfekt som kurir för att få ut uppgifterna ur Sovjetunionen. I 18 månader fortgår kontakten och mellan de två männen uppstår en oväntad vänskap. Wynne blir alltmer personligt engagerad i det politiska spelet där Kubakrisen trappar upp konflikten ännu mer. När allt står på spel tvekar han inte att göra sin insats för världen men också för att försöka hjälpa sin sovjetiske vän.
Ibland överträffar verkligheten dikten, och det är The Courier ett utmärkt exempel på. En till synes vanlig engelsk man, med fru och barn, befinner sig plötsligt i en situation där utkomsten av hans agerande och handlingar berör hela världens framtid. Att ingen gjort en film om Greville Wynne och Oleg Penkovsky tidigare är högst förvånande. Cumberbatch är självklar i rollen som den medelålders Wynne, en man som inte gör så mycket väsen av sig, dricker lite för mycket, drömmer om sin pension och som dagligen måste göra bot och bättring för det lilla snedsteg han gjort tidigare i äktenskapet med frun Sheila (Jessie Buckley). Rollen kräver hela Cumberbatchs styrka; hans mimik, tajming, brittiska charm, sårbarhet och han gör det briljant. Han tvingades gå ner tio kilo för rollen och gestaltningen av Wynne kommer med säkerhet leda till ett flertal nomineringar. Även Ninidze är fenomenal i rollen som Penkovsky.
Spionfilmer som berör denna tidsepok är oftast en mansdominerad historia, men närvaron av de båda männens fruar och deras respektive familjeliv och vardagliga små företeelser skapar en finstämd balans till själva huvuddramat. Buckley är storartad som den svartsjuka frun, som bara kan stå vid sidan av och se på hur hennes man förändras framför hennes ögon utan att ha en aning vad som faktiskt ligger bakom. Det är elegant hur de olika kriserna eskalerar parallellt; internationellt, karriärmässigt och privat. Filmen är otroligt snygg i all sin nedtonade sovjetgrå färgskala men de musikala inslagen desto mer färgstarka.
The Courier är både underhållande, charmig, berörande och nervkittlande. Filmen kan dessutom på ett lättsamt och engagerande sätt lära yngre tittare om en av världens största internationella konflikter och att mänskligheten alltid är i behov av modiga, kritiska människor som inte sätter sina egna behov först. På danska har filmen fått namnet Den gode spion, vilket är en alldeles utmärkt och mer talande titel.
The Courier fyra starka ögon av fem möjliga.
2021-08-03
