Recension: Something Borrowed

eye  eye eye

somethingborrowd

Regi: Luke Greenfield
Speltid: 113 min.
Premiär: 17 juni 2011
Genre: Romantiskt drama
Visningsålder: 7 år
Distributör: AB Svensk Filmindustri

Laddat triangeldrama med hyfsat manus.
Präktiga juristen Rachel White (Ginnifer Goodwin) fyller 30 år. Hennes bästa kompis, sprudlande Darcy (Kate Hudson), ordnar en överraskningsfest för Rachel. På festen finns också Darcys blivande make Dex (Colin Egglesfield), som också varit Rachels studentkamrat på juridikkursen. Nästa morgon vaknar Rachel upp med Dex i sin säng. De försöker lägga händelsen bakom sig, men deras kärlek vill inte falna. När bröllopet mellan Darcy och Dex närmar sig, ökar spänningen. Dex klarar inte att ta ställning, men får hjälp av att Darcy berättar att hon haft ett förhållande med kamraten Marcus (Steve Howey) och blivit gravid med honom. Rachel inser att hennes bästa väninna inte allt varit så ärlig och det öppnar för Dex och Rachel att gemensamt planera för sin framtid.

Filmens handling har en intrig för en såpa, men räddas av ett fint manus, bra regi och duktiga skådespelare. Handlingen är inte unik. Väninnan blir kär i kompisens kille. Men filmmakarna berättar historien på ett ganska osentimalt sätt och handlingen bärs hela tiden framåt. Spänningen ökar, överraskningarna kommer och slutet är inte självklart. Då är man en bra storyteller. Castingen av huvudrollerna är utmärkt, liksom birollerna med den förstående vännen och bögen Ethan (John Krasinski), väninnan på glasberget Claire (Ashley Williams), den naive, lekfulle Marcus och Dex´ auktoritära föräldrar.

Filmen är välklippt och dess enkelhet och avskalade sentimentalitet övertygar och engagerar. Det är kanske ingen film för killgänget som ska göra stan en fredagskväll, men väl för tjejkompisar, kanske gayvänner och äldre damer. Filmen blir nog ingen långkörare, men kommer snart att dyka upp på DVD och på TV-kanaler i oändliga repriser, som verkar vara den lukrativa lösningen och syftet med många av dagens hyggliga filmproduktioner.

Tre filmögon för en fint berättad historia med bra regi, klipp och fina aktörer.

Jan-Eje Ferling