Recension: Skumtimmen

eye eye eye
skumtimmen
Lena Endre som Julia i Skumtimmen.

Regi: Daniel Alfredson
Manus: Daniel Alfredson, Birgitta Borgenhielm
Filmfoto: Fredrik Bäckar
Genre: Drama
Skådespelare: Lena Endre, Thord Peterson, Thomas W Gabrielsson m fl
Ålder: Från 15 år
Distribution: Nordisk Film AB
Svensk biopremiär: 27 september 2013
Distributör: Nordisk Film
Län till Imdb

Ett öländskt drama om sorg, skuld och försoning.
Ingen regissör har något emot att filmatisera en bok om det är en bra historia. En bra historia är helt enkelt en bra historia, det är den man söker, säger regissören Daniel Alfredson i en tidningsintervju. Och den goda historien har Daniel Alfredson hittat i Johan Theorins bok

Filmen ”Skumtimmen” utspelar sig på det Öland, som Johan Theorin inmutat som sin plats för ond bråd död. Filmatiseringen av ytterligare några av hans böcker är enligt tidningsuppgifter att vänta.

Det öländska Alvaret utgör en vacker och ödslig scen mot vilken mord begås och där den 5-årige Jens (Johan Sundberg) försvinner. Jens förmodas drunknad men hittas aldrig.  Mamma Julia och Julias far, sjökaptenen Gerlof Davidsson (Tord Peterson) bär under mer än 20 år på sin tunga förlust. Gerlof börjar slutligen söka efter en möjlig förövare till Jens försvinnande och den tragiska historien rullas sakta upp.

I Daniel Alfredsons version av Skumtimmen blir filmen i första hand ett drama om sorg, skuld och försoning och mindre den kriminalhistoria som Svenska Deckarakademien belönade författaren för 2007.

Filmens två huvudpersoner gör fina insatser i det öländska dramat. Lena Endre, som tidigare bland annat samarbetat med Daniel Alfredson i filmatiseringen av Stig Larssons ”Flickan som lekte med elden” och ”Luftslottet som sprängdes”, lyckas med små medel förmedla bilden av Julia, instängd i sorg och skuld. Tord Peterson, 86, bland annat känd för insatsen i ”Änglagård”, gör ett fint porträtt av den åldrande, skuldtyngda, privatspanande fadern som söker försoning med sin dotter.

Filmens styrka ligger i skildringen av det särpräglade öländska landskapet, miljön och i skådespelarinsatserna. Tyvärr saknar den del av historien som utspelar sig i Havanna motsvarande kvalitet.

Filmen får tre filmögon.
2013-09-20
EvaSarman2

Eva Sarman