Regi: David R. Ellis
Speltid: 91 min.
Filmkategori: Skräck, thriller
Land: USA
Premiär: 2 december 2011
Från ålder: 15 år
Filmdistributör: Nordisk Film

Läskigt och blodigt, men inte mer.
Filmen Hajen från 1975 gav många av oss mardrömmer och skräck för havsbad. Piraya-filmerna från 1978 och 1981 och Piranha 3D från 2010 var otäcka och som sådana ganska underhållande.

Shark Night försöker att med gamla knep få oss ur fattningen igen, men lyckas bara stundtals. Allt är förutsägbart. Situationerna är nästan plagiat av tidigare haj- och pirayaskräckfilmer och handlingen blir till slut bara en gäspning. Det hjälper inte att nästan alla rollkaraktärer stryker och att mera köttslamsor flyger omkring av vassa hugg i unga, halvnakna kroppar. Vi har sett det förut, och bättre. Ändå rycker jag till ibland och vill ropa, “nej, simma inte DÄR, idiot! Och då har filmmakarna fått igång oss, som tanken säkerligen var.

De unga aktörerna gör så gott de kan, men offren är lika stereotypa som skurkarna. Man är genomelak och ful eller vacker och begåvad. Filmfotot är bra och musiken dånar in när den ska. Slutet öppnar för en fortsättning, som förintar de sista överlevande kärleksparet. Och hur man då går vidare med Shark Night II, blir intressant att se.

De grafiska hajarna är knappast trovärdiga. Under vattenytan är de acceptabla, men de håller inte för närbild eller i luften. Då känns de konstgjorda och tappar sitt sting. 3D-formatet tillför nästan inget till filmupplevelsen. Glasögonen är tunga och bär man också vanliga brillor, blir det bara obekvämt.

För nybörjare och unga tittare är det läskigt så det räcker. För halvgamla, garvade filmrecensenter behövs lite mer för att hålla vårt intresse uppe i 91 minuter. Man känner sig lurad efteråt. Som om någon utlovat äventyr och man bara fått en tom påse.

111202
Jan-Eje Ferling