Recension: Saint Maud

Väl filmat, välspelat existentiellt skräckdrama
eye4
Regi och manus: Rose Glass
Medverkande: Morfydd Clark, Jennifer Ehle, Lily Knight m. fl.
Genre: Drama, skräck, mystik
Speltid: 84 min.
Ålder: från 15 år
Land: Storbritannien
Svensk biopremiär: 20 november 2020
Distributör: Lucky Dogs

Maud (Morfydd Clark) är en hängiven ung sjuksköterska, med en from kristen övertygelse efter egna traumatiska händelser. Hon bor spartanskt i kuststaden Scarborough med strandpromenader och nöjeslokaler, där Maud rastlöst går omkring. Hon ber ständigt om befrielse från inre och yttre smärta och bär en bild runt halsen av Maria Magdalena, som levde nära Jesus och blev frälst från sitt lösaktiga leverne till en kristen hängiven lärjunge, som myten säger. Efter tjänst på ett sjukhus med palliativ vård, får Maud arbete som privat vårdare för Amanda Köhl (Jennifer Ehle) en pensionerad dansare härjad av cancer. Amandas avskildhet påminner om Norma Desmonds i Sunset Boulevard från 1950, en tillvaro som inspirerar Mauds nitiska tro till en tvångsmässig övertygelse att hon måste till varje pris rädda Amandas själ från evig fördömelse. Men Mauds obearbetade och mörka förflutna hotar hennes heliga kall

Rose Glass debuterar som regissör och manusförfattare med Saint Maud, en nervig skildring av tro, frälsning och galenskap i en förtappad värld. Men hennes långfilmsdebut drar hon in publiken i detta drama av psykiska störningar i en hetsig och oförmodad handling. Rose Glass skildrar dock först ömsint kvinnornas komplicerade relation i en drömlik atmosfär, men också Mauds dogmatiska övertygelse som kolliderar verkligheten i hennes sjukliga misstänksamhet. Glass tränger allt djupare in i Mauds patologiska martyrskap som påminner om skräckfilmen The Exorcist från 1973 av William Friedkin. Glass öppnar portaler till galenskap i möte med en dödlig, obotlig sjukdom. Konsekvenserna blir lika skräckfyllda som katastrofala.

Morfydd Clark, känd från bl.a. David Copperfields äventyr och iakttagelser från 2019, The Falling från 2014, Madame Bovary från 2014, gör den heliga Maud med intensiv fanatism som först tränger undan hennes egen hotande sårbarhet, men som sedan briserar i desperat utlevelse. Det blir en kamp mellan desperata Maud och ironiska, världsvana Amanda och som förebådar en kanske hopplös upplösning av ett spänningsfyllt filmdrama. Morfydd Clark spelar övertygande i detta skräckmelodrama.

Jennifer Ehle från bl.a. The King´s Speech från 2010, Pride and Glory från 2008, Vox Lux från 2018, Beneath the Blue Suburban Skies från 2019 gör sin dödsjuka, belevade men dekadenta Amanda trovärdig, en gudsförnekande, rik B-kändis som försöker väja sig från Mauds blinda religiösa besatthet. Jennifer Ehle gör sin Amanda med både värme och kyla för att möta Mauds beräknande utspel när denna försöker utmana Amandas moral och etik. Det finns sexuella undertoner i deras förhållande med som inte tar över i handling.

Saint Maud är en otäck mardröm om sjukvård som vänds från medicinsk till svärmisk, religiös oresonlighet och som filmfotografen Ben Fordesman skickligt och utmärkt berättar i vackra, dramatiska bilder i olika känslostämningar, med månbelysta, magiska nätter i kontrast till vardagliga stadsbilder och som också berättar om Maud kluvna sinnen mellan överspänd religiositet kontra verklighetens trivialitet.

Filmen Saint Maud vann Honorable Mention, Best Film vid London Film Festival 2019.

Det blir fyra starka filmögon av fem för ett skickligt, skrämmande och fascinerande iscensatt skräckdrama om inre konflikter och besatt religiositet.
2020-11-06