Hugo Jackman och Paul Dano i Prisoners.

Regi: Denis Villeneuve
Manus: Aaron Guzikowski
Skådespelare: Paul Dano, Hugh Jackman, Jake Gyllenhaal, Viola Davis m.fl.
Speltid: 153 min.
Genre: Thriller, drama
Biopremiär: 1 november 2013
Distributör: Nordisk film
Länk till Imdb

Välspelat och med nervkittlande spänning.
Prisoners är en film om försvinnandet av två flickor och kampen om att få tillbaka dem. Familjen Dover och Birch firar Thanksgiving, när döttrarna kidnappas. Misstankarna riktas mot mannen i den husbil som stått parkerad utanför. Polisen griper mannen, som visar sig vara den mentalt handikappade 16 åringen Alex Jones. När Jones släpps fri 48 timmar senare, i brist på några som helst bevis, kidnappas han av Mr Dover, som inte skyr några medel för att återfå sin dotter.

I den första scenen ser vi ett oskyldigt rådjur beta inne i skogen. Snart inser vi att någon har sikte på rådjuret och innan det hinner reagera har ett skott avfyrats. Scenen skapar en krypande underton och planterar känslan av att vara iakttagen. Med smart, innovativt foto och underbar berättarteknik planteras symboliska ledtrådar. Från övergivna leksaker, svarta ormar, religiösa föremål, till mörka, skitiga, kistliknande rum.

Det genialiska samspelet mellan musik, ljussättning, foto och ett novembergrått landskap skapar en klaustrofobisk stämning i kampen mellan liv, död, rätt och fel. Som tittare slits man mellan förståelsen för en faders desperation och det djupt upprörande i hans agerande. Regissören riktar en väl avvägt kritik av såväl underbudgeterade utredningar som fördomar mot kvinnor och de udda i vårt samhälle. Samtidigt ifrågsätter filmen mänskligt beteende och vågar ställa frågan om vad som rättfärdigar våra handlingar.

Filmen är oerhört välspelad och flera scener är mycket berörande och skickligt skildrade. Men det är Paul Dano, i rollen som den misstänkte förövaren, som äger filmen. Han spelar outsägligt bra. Redan när han vid gripandet sträcker fram sina skälvande, rena, vita, barnlika händer  lyckas han skapa lika delar skräck, avsky och sympati inom tittaren.

Den gastkramande spänningen i filmen byggs upp likt uppskruvningen av en fjäder i en speldosa. Tusen ledtrådar avslöjar hjärtskärande människoöden. Och i takt med att tempot ökar uppdagas en mörkare och hemskare upplösning än någon kunnat ana.

Fimen får fyra filmögon.
2013-10-30