Recension: Phoenix

Vad gör ett totalitärt politiskt system med kärleken?
eye4
Regi: Christian Petzold
Manus: Christian Petzold, Harun Farocki, efter Hubert Monteilhets bok Le Retour des cendres
Filmfoto: Hans Fromm
Klippning: Bettina Böhler
Medverkande: Nina Hoss, Ronald Zehrfeld, Nina Kunzendorf m.fl.
Genre: Drama
Längd:98 minuter
Land och år: Tyskland 2014
Distribution: Folkets Bio
Svensk premiär:21 augusti 2015

Cirka 6 miljoner europeiska judar beräknas ha mördats av nazisterna. För de som skyddade judar i Tyskland under kriget hotade döden i ett straffkompani, döden i ett koncentrationsläger eller döden på en fängelsegård. Judarnas totala utsatthet och de tyskar som under den effektiva nazistiska terrorn riskerade sina liv för att ge dem skydd beskrivs i Hans Falladas stora roman ”Ensam i Berlin” och i filmer som Roman Polanskis ”The Pianist” (2002) och Stephen Spielbergs ”Schindlers list”(1993).

Vad händer när en judisk kvinna lyckas överleva koncentrationslägret och återvänder till sin tyske make efter krigsslutet? Har kärleken överlevt? Kan paret hitta tillbaka till varandra? Har maken någon del i vad hans hustru tvingats gå igenom? Det är frågor som den tyske regissören och manusförfattaren Christian Petzold ställer i sin nya film ”Phoenix”

”Phoenix” filmiska förlaga uppges vara den brittiska filmen ”Mördaren ringer vid midnatt” (1965) regisserad av J. Lee Thomphson, med bland andra Ingrid Thulin i huvudrollen. Någon thriller i egentlig bemärkelse är inte Petzolds film, snarare en ”film noir” med Hitchcock känsla. En jazzversion av Kurt Weils ”Speak Low” anger filmens sorgsna ton.

Phoenix är namnet på en nattklubb i Berlin strax efter kriget, där judinnan Nelly (Nina Hoss), som överlevt Auschwitz, hittar sin make Johnny (Ronald Zehrfeld). Nelly älskar fortfarande Johnny men Johnny känner inte igen henne då hon har genomgått en omfattande ansiktsoperation. Han föreslår att Nelly ska anta den döda hustruns identitet och hjälpa honom att göra anspråk på arvet efter Nellys utplånade familj. Nelly går med på förslaget och kastas under de kommande veckorna mellan hoppet om Johnnys oskuld och förtvivlan över hans möjliga delaktighet i hennes olycka. Har han angett henne eller inte?

Christian Petzold väljer varken i ”Phoenix” eller i den tidigare filmen ”Barbara” (2012) att måla sina rollfigurer i svart-vitt. De framställs som vanliga människor som av omständigheterna tvingats anpassa sig till den totalitära maktens villkor under nazisterna respektive kommunisterna i Öst Tyskland. Den skickliga skådespelerskan Nina Hoss får, i roller som judinnan Nelly och som läkaren Barbara med pojkvän i Väst Tyskland, acceptera att de politiska systemen dikterar kärlekens villkor.

Det blir fyra filmögon av fem för ”Phoenix”.
2015-06-09