Louise lever ensam tillsammans med sina två barn på den franska landsbygden efter att hennes make omkommit i en segelflygsolycka. Hon kämpar för att driva familjens päronodling vidare samtidigt som hon har svårt att få ekonomin att gå ihop. En dag kör hon på främlingen Pierre med bilen. Hon bjuder hem honom till sig för att plåstra om honom och se till att han mår bra. Det blir början på något nytt och annorlunda…

Filmen utspelar sig i nutid och temat för handlingen är romantik i form av en subtil kärlekshistoria. Karaktärerna är charmiga och känns äkta, med en varm underton. Miljön med vackra päronodlingar, böljande lavendel och vackra landskapsvyer skildras med ett fantastiskt filmfoto av Philippe Guilbert. Berättartekniken fångar biobesökaren och lyckas bibehålla ens intresse för handlingen under hela filmen.

Både Virginie Efira, som spelar rollen som Louise, och Benjamin Lavernhe i rollen som den autistiske Pierre är ännu okända för de stora massorna. De har fått stor uppmärksamhet för sina trovärdiga rolltolkningar. Filmen regisseras av Èric Besnard som bland annat regisserat filmerna” Mina päron” 2012 och ”Svindlarna” 2008.

Filmen får tre filmögon av fem, en bra film för den som gillar en varm feel good film. Karaktärerna är trovärdiga och rollerna välspelade. Miljöerna från den franska landsbygden är helt fantastiska. En film som lämnar en med ett leende på läpparna och en tår i ögonvrån. Mycket värme, vackra bilder, romantik och en aning humor.
2016-12-13