”Översättarna” [Originaltitel: ”Les traducteurs”], regisserad av Régis Roinsard, är något så ovanligt som en film där de yrkesmän som annars alltid finns diskret dolda längst bak i de flesta sammanhang för en gångs skull får stå i fokus och lyftas fram i förgrunden. Översättare brukar vara ett släkte där själva osynligheten är en kvalitetsstämpel. Om man ser på en text att den är översatt, beror det för det mesta på att arbetet är slarvigt utfört. Recensenter brukar inte vara sena att kritisera hantverket i sådana fall.
Handlingen är här centrerad kring nio översättare som ska översätta den tredje boken i en hajpad fantasytrilogi: ”Mannen som …” (låter titeln bekant?). Manus är skrivet av regissören i samarbete med Daniel Presley och Romain Compingt och tycks vara starkt influerat av hur det gick till då Dan Browns bok ”Inferno” skulle ges ut. En grupp översättare, alla från olika länder, arbetade då simultant med översättningen av romanen. Den skulle ges ut på de stora marknadernas språk samtidigt: på ett visst bestämt datum, för att originalet inte skulle tävla med översättningarna. I filmen betonas uttryckligen att de nio är sinsemellan helt olika individer: alla med olika språk och helt skilda personligheter.
Precis som då skedde i verkligheten med Browns roman beslagtas här i filmen mobilerna från översättarna, deras arbetstider styrs hårt, och de tvingas arbeta under extrem sekretess. I denna franska film sker det som absolut inte får ske: innehållet i boken börjar gradvis läcka ut till allmänheten, trots de rigorösa säkerhetsarrangemangen kring hela projektet. Förläggaren (övertygande spelad av Lambert Wilson) får utpressningsmejl, och det får honom att visa upp rent demoniska sidor. Med en tydlig anspelning på Agatha Christies ”Tio små negerpojkar” blir det uppenbart att den skyldige är en av dem som finns i den låsta bunkern, i den grupp av de nio som så småningom blir allt tajtare.
Inget är vad det ser ut att vara. Jag uppskattar att filmen var oförutsägbar och klurig, men den hade vunnit på att ha betydligt färre tidshopp. De snabba klippen som växlar mellan olika parallella handlingar och frekventa hopp mellan det förflutna, framtiden och själva kärnhandlingen, samt oväntade vändningar, gör det onödigt svårt att hänga med i svängarna. Att höra de många olika språken är en njutning, och extra roligt är det att se hur översättarna använder sina språkkunskaper till att gå samman mot sin plågoande. Här ställs litteraturälskarna mot den som bara älskar pengar och uppmärksamhet.
De rollfigurer som utgör översättarna är verkligen heterogena. Vi ser bl.a. den portugisiska översättaren, en piercad, tatuerad och utåtagerande Lisbeth Salander-typ (spelad av Maria Leite), den ryska översättaren spelad av Olga Kurylenko (främst känd från ”Death of Stalin”, ”Oblivion” och ”Quantum of Solace”), den danska översättaren, tillika misslyckade författarinnan (spelad av Sidse Babett Knudsen), och Alex Lawther (känd från bl.a. ”The Imitation game”) som en lite för ung slacker med en högst oväntad bakgrund. Handlingen drivs framåt av tio huvudrollsinnehavare.
Jag ger ”Översättarna” tre svaga filmögon av fem.
2020-07-16
